Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmar Fröman: Burgar i havet. Storö och Lillö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urer och blockmarker. Stenålderns susande, doftande paradis
äro längesedan härjade. Av vilka? Av kalla väder och snåla
vindar, av näriga människor och hungriga får.
På Lillö gå alltjämt ett par hundra gotländska utegångsfår
under större delen av året, och flinkare gräsklippare har icke
vår Herre skapat. Endast de brännande nässlorna och de
giftiga tulkörterna lyfta sig mörkgröna över snaggade ängsslätter,
som på försommaren prydas av låga tusenskönor men senare
brännas bruna av julis heta sol.
När man sommartid nalkas öarna, komma tördarna som små
svart-vita lufttorpeder med ivriga vingslag en till mötes och svänga
i nyfikna bågar kring båten. Över kustklintarna stå lätta, rörliga
skyar av vitfågel, på vattnet vid stranden flyta ådor och svärtor,
kanske med stora dunkullar. Kommer man så in under
fågelbergen, tätna fågelskarorna i luften och på vattnet. På
klipphyllorna sitta tördarna tätt, tätt — pärlrad efter pärlrad av vita
bröst. Sommartid finns det över hundratusen fåglar bofasta
bara på Storö. De flesta äro tördar. Snart nog upptäcker man,
att det som på avstånd är tördar, på nära håll låter sig uppdela
i sillgrisslor med spetsig näbb och tordmular med hög, platt,
vitbandad näbb.
Karlsöarna kallades fordom Fågelöar. För gutarna voro de en
härlig plats för inbringande tördjakt, för samlande av trutägg
och för skattning av ejderbon på deras mjuka dun.
Det är nu särskilt Storö, som är fåglarnas ö — vida känd
tack vare den skicklige kamerajägaren och fågelskildraren, som
skrivit en bok om ön. Det är också Storö, som kan kallas
blommornas ö. För hundra år sedan voro båda öarna mycket, mycket
fattigare på fåglar och blommor än någonsin. Hejdlös
äggplundring, hänsynslös jakt under fåglarnas parningstid och ihållande
fårbete hotade vid mitten av 1800-talet att förstöra oskattbara
naturvärden härute. Själva kalkklipporna syntes hotade.
Då framträdde en man, som ville rädda åtminstone Stora
Karlsö åt eftervärlden — Willy Wöhler. Genom hans
ansträngningar bildades den 11 september 1880 Karlsöklubben, som
sedan dess varit Storös ägare. Lillö besittes alltjämt av stolta
Ekstabönder. Men även på Lillö äro numera naturvärdena
beaktade.
År 1880 häckade på Storö omkring 40 sillgrisslor, 400
tordmular och 90 ejdrar. De senaste åren ha sillgrisslorna varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
