Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Håkan Tjerneld: Sarek i maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på något sätt dess verkan, så att vi inte mer än en gång fingo
åka i riktig firnsnö.
En dag ville vi ägna åt någon bestigning i Sarektjåkkomassivet.
Valet föll på Buchtkammen (2 043 m). Hambergs Tjågnorisstuga
nåddes på 1 timme 45 minuter. Uppstigningen mot
Tjågnorisglaciären skedde i glödande hetta och med klabb, som listade
sig in under fällarna. Just då önskade vi att vi haft skidorna
lackerade. Mot det ohämmade solflödet förmådde vår solsalva
inte skydda, och jag blev ordentligt bränd på näsa och läppar.
En näsduk som solmask förebyggde dock allvarligare förödelse.
Så småningom nåddes Tjågnorisglaciären och repet lades på,
vilket vi principiellt alltid gjorde vid uppstigning över en glaciär.
Var glaciären känd som sprickfri och ingenting tydde på
motsatsen foro vi utför utan rep i uppstigningsspåret eller, om svängar
voro nödvändiga, i dess omedelbara närhet. På
Tjågnorisglaciären väntade oss dimma. För att inte förlora oss i det mjölkvita
icke-vara, som hotade att snart omge oss helt och hållet, hölls
kontakt så gott det gick med bergssidan på vänster hand. På
min kamrats yrkande och under mitt knotande attackerade vi
till slut ett brant snöfält på vänster hand. Rudberg hade bestämt
på känn, att här gick en väg upp på kammen omedelbart norr
om Svarta spetsen, som han gått föregående sommar. Det stämde
precis, och dessutom hade vi glädjen att stiga upp ur dimhavet
samtidigt som vi nådde kammen. I vindstilla och en brännande
sol vandrade vi så till fots upp på Buchtkammen. Kring oss lågo
alla Sareks stortoppar flytande på dimhavet.
Återfärden gav behagliga löpor över Tjågnorisglaciären ned
mot Rapadalen, fast vi måste arbeta oss igenom elakartad
bristande skare och pinsamt segföre innan vi till slut nådde en
idealisk firnsnö, som skänkte vingar åt skidorna. Halvannan timmes
skön slätlöpning avslutade den långa men givande färden.
I Sarek ingår utförsåkningen som en väsentlig och ofrånkomlig
del av en högfjällstur. Det säger sig självt, att det krävs väl
utrustade och tämligen rutinerade åkare för att nedfarten från
1900-metersfjället skall kunna ske riskfritt och utan alltför stor
tids- och kraftförlust. Vi hade båda 7 1/4 fots hickoryskidor med
stålkanter, kandaharbindning med ställbara fästpunkter och
s. k. fartbyxor (till skillnad från överfallsbyxor äro dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
