Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Håkan Tjerneld: Sarek i maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmärkta även med stegjärn på fötterna). Denna utrustning visade
sig i alla situationer ändamålsenlig. Vad själva utförstekniken
beträffar, så bör sarekbestigaren kunna klara brantlut (30—35°),
orka stå de stora höjdskillnaderna och ha en svängrepertoar som
tillåter anpassning efter växlande fören. Det var inte bara i
Tjågnorislöpan, som vi träffade på både bristande skare, segsnö
i alla variationer och firnsnö eller pulversnö.
Ett av de intressantaste och minst utforskade Sarekområdena
hade vi strax söder om lägret, nämligen fjällen kring
Stuolloglaciären och Jeknavagge. Där ligga Pelloreppe och Ålkatj med
sina djärva kamprofiler, Kåtokjokotjkaskatjåkko med sin
imponerande nordsida och det från norr mäktigt fristående
Skaitetjåkko. Tillträde från Sarvesvagge till dessa fjäll lämna två dalar,
en som för till Stuolloglaciären, samt litet längre västerut en som
för upp till passen öster och väster om Lilla Stuollo. Dalgången
till Stuolloglaciären är trång men lättframkomlig och kräver
särskild uppmärksamhet på grund av sin lavinfarlighet (i dalbotten
bildade gamla lavinkäglor riktiga vallar). Från Stuolloglaciären
för i dess sydvästra hörn ett mycket brant men ganska lågt pass
över till Jeknavagge. Vid gott före är det farbart på skidor om
också leden är arbetsam.
Lämpligaste vägen från Sarvesvagge till Jeknavagge går genom
dalen som för upp till Stuollopassen. I sin nedersta del bildar
den en trång ravin; vi brukade snedda över östra kanten. Hela
tiden krävs uppmärksamhet mot laviner. Högre upp delar sig
dalen och går med en gren öster och en väster om Lilla Stuollo.
Det östra Stuollopasset ligger åtskilligt högre än det västra. Vi
gingo aldrig östra grenen, som såg ut att vara ställvis besvärande
trång och dessutom barblåst och stenig. Den västra för mycket
lätt och bekvämt över passet ned i Jeknavagge.
Det var egentligen inte Skaitetjåkko (1 934 m) vi tänkte på
utan dess granne i öster, då vi en blåsig och litet oviss dag tagit
oss över till Jeknavagge. Men Kåtokjokotjkaskatjåkko låg envist
dold i dimma, medan Skaitetjåkko åtminstone stundtals blottade
sitt majestät. Strax nedom toppen, orienterad mot Jeknavagge,
ligger en nischdal, som vi lätt nådde med skidor. Till fots (med
stegjärn) följde vi sedan den norra av de båda från toppen
utgående kammarna, vilka som armar omsluta nischdalen. Litet
brant och isigt, men hela tiden lätt. En våldsam vind i ryggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
