Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher: 1500-talets svenska samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egen tids. Detta innebar efter all sannolikhet ett av de mest
lysande resultaten av den goda ordning och djupa fred som Gustaf
Vasa hade lyckats skapa både inåt och utåt. Bonden fick, så
som sällan förr och först långt senare, ostörd av knektar och
rövare hålla på med sin fredliga id och njuta frukterna av sin möda.
En visserligen i våra ögon något barbarisk men obestridlig
välmåga spred sig över svenska folket under landsfaderns stränga
men i alla materiella hänseenden enastående skickliga ledning;
i så måtto var det därför berättigat att förlägga guldåldern i
svenska folkets historia till hans tid. Det följande århundradet,
med dess oerhört ökade anspråk på folket, för jättelika nya
politiskt-militära uppgifter, skulle komma att i hög grad ändra
denna bild, vilket ju nästan låg i sakens natur.
När det svenska samhällets ytterligt agrariska prägel nu har
framhållits, så får detta emellertid icke dölja att landet hyste
näringar av en annan typ och att dessa näringar i alldeles
särskild grad pekade framåt, så att de förtjäna större
uppmärksamhet än som motsvarar själva deras betydelse för den tidens
människor. Framför allt gäller detta bergshanteringen, som också i
sin viktigaste del utgjorde nästan det enda ekonomiska område
där Gustaf Vasa lade i dagen en — som alltid i hans fall mycket
intensiv — önskan att avvika från vad gammalt och fornt var.
Järnhanteringen hade av ålder drivits efter de primitiva
metoder som kallas osmundssmide; men under den i allt lika
kunnige och om sin egen insikt övertygade härskarens ledning
bereddes nu ingång för det nya stångjärnssmidet, som spreds
genom införskrivna tyska smeder under Gustaf Vasas egna
ständiga förmaningar. Under hans egen tid blev det visserligen icke
något verkligt genombrott för den nya tekniken. Men omkring
sekelskiftet 1600 hade i alla fall stångjärnets exportvärde blivit
ungefär lika stort som osmundsjärnets, och dess värde per
viktenhet var icke långt ifrån dubbelt så högt som osmundsjärnets,
vilket naturligtvis ansågs som ett påtagligt bevis för dess större
lämplighet som exportvara. På detta sätt lades grunden till den
internationella ställning som det svenska järnet skulle komma att
intaga under de följande århundradena.
Av de övriga svenska metallerna gjorde kopparen inga
egentliga framsteg under Gustaf Vasas regering, fastän hans intresse
för den snarast var större än för järnet. Men under århundradets
sista två årtionden skedde här ett genombrott, under intryck av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
