Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eli F. Heckscher: 1500-talets svenska samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våldsamt stegrade utlandspriser, och detta banade väg för den
ännu långt mer dominerande ställning som den svenska
kopparen skulle komma att intaga under 1600-talet. I allmänhet har
man i dessa hänseenden med orätt egentligen fäst sig vid
dåvarande hertig Karls, sedermera Karl IX:s, insats; det kan ej vara
något tvivel om att de viktigaste framstegen inom både järn- och
kopparhanteringen mot århundradets slut tillhörde Johan III:s
eget område, icke hertigdömet, och förmodligen främst berodde
på inflytande från nederländska företagare. Den tredje grenen
av metallindustrin, nämligen silverhanteringen, fick en kort men
efter tidens förhållanden anmärkningsvärd blomstring, genom
brytning av Salberget eller Sala gruva. Denna utgjorde en av de
källor varifrån Gustaf Vasa öste sådana skatter som han samlade i
herr Eskils gemak eller annorstädes och som hans son Erik i
stället släppte ut i början av sin regering. Redan kort efter
århundradets mitt sjönk emellertid brytningen i Sala gruva ned till
allt mindre produktionssiffror, och inga ansträngningar lyckades
någonsin därefter återställa dess korta storhetstid.
Det framgår redan av vad som förut har sagts, att det politiska
lugn Gustaf Vasa skänkte Sverige spelade en stor roll för folkets
välstånd och landets blomstring. I jämförelse därmed var den
rent ekonomiska politiken väsentligt mindre viktig, fastän icke
därför betydelselös.
Det är för litet sagt att Gustaf Vasa ställde sig likgiltig för svensk
aktivhandel, svenska sjöfärder till andra länder; han såg rent av
på dem med utpräglat ogillande. Hans ideal, som också i detta
hänseende var det vanliga medeltida, bestod i passivhandel; han
ville att de utländska köpsvennerna skulle komma till svenska
hamnar med sina varor och där hämta de svenska, därför att
detta enligt hans mening gav svenskarna en bättre
handelsstrategisk ställning och väl också därför att det underlättade hans
egen kontroll med handeln. Han talade t. ex. om »vad fördel vi
hava därutav att de främmande söka till oss efter den del som vi
tillförene alltid plägade släpa dem i händer för deras egen dörr».
Å andra sidan betydde detta ingalunda att han skulle ha ställt
sig fientlig mot utrikeshandel över huvud taget. Inom
utrikeshandeln intresserade han sig visserligen alldeles särskilt för att landet
skulle få in tillräckligt med varor och att ingenting skulle gå ut som
ej ledde till den fördelaktigaste möjliga import. »Den som något
infört haver eller införa vill, han må därefter utföra vad gods som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
