Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albin Widén: Dräng i 1500-talsgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir mätt för en ringa penning än av den bästa måltid». Detta
är nu en vinterinteriör från det då danska Skåne men bruket
att ta in smådjur i stugan har förekommit litet varstans —
boskapen representerade ju gårdens förmögenhet.
Vad själva jordbruket beträffar, voro formerna visserligen
primitiva enligt nutida måttstock, men metoderna skilde sig inte
så särdeles från dem som tillämpats ännu långt fram på
1800-talet. Voro åkerlapparna små, kanske man brukade jorden
medelst hacka och spade men årdret eller ärjekroken var känt
redan i forntiden och finnes liksom harven ofta avbildad i
medeltida bildframställningar. Lien användes allmänt vid
slåttern men vid sädesbärgningen togs alltjämt skäran i anspråk.
Den tröskade säden maldes på vattenkvarnar, där man hade
sådana, men den handdrivna kvarnen, som forntidens
trälkvinnor hade fått sköta, voro i bruk långt in i nyare tid.
En särskild form av jordbruk var svedjebruket, som
visserligen motarbetades av Gustav Vasa — han var rädd att skogen
skulle förödas så att han inte fick några mastträn till flottan —
men som ändå höll i sig på sina håll ända till innevarande sekel.
Svedjelandet valdes ofta i närheten av fäbodvallarna, och
skogen på det utvalda området fälldes före midsommar. Alla
träden fälldes åt samma håll, så att hela fallet täcktes med ett
tjockt lager av ris, som sedan fick ligga och torka till nästa år.
Efter detta års midsommar brändes fallet någon lugn och solig
dag. Då måste det finnas gott om folk till hands för att se efter,
så inte svedjebränningen förorsakade skogseld. Någon gammal
erfaren svedjebrännare ledde det hela och det gällde för folket
att ligga i och passa på, när elden ville ta sig över brandgatorna.
Så fort sveden svalnat, ofta dagen efter bränningen, var man
färdig med sådden, man behövde bara bära undan kolnade
trädstammar, den s. k. sotveden, som även användes till
stängsel runt fallet. På hösten fingo hästar och smådjur beta på
grönrågen och nästa sommar var den svarta sveden förvandlad
till en böljande rågåker, som sedan skördades med skära.
Att vara bonddräng på 1500-talet var som vi kan förstå inte
något latmansgöra, lika litet som det varit det i senare tider.
Arbetstiden var inte begränsad, å andra sidan var arbetstakten
säkert inte så högt uppdriven och på arbetskraft var det
vanligen ingen brist. Enligt Olaus Magnus hade manfolken det tyngre
arbetet med åkerbruk, tröskning, tämjande av hästar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
