Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Erik Steneberg: Renässansfurstar i stål och siden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strama bandmönstret i guld och kall emalj. Till sitt huvudmotiv
uttrycker detta ståtliga garnityr en renässanstanke: att i
föreningen av man och häst förvandla ryttaren till sitt eget monument.
Helt naturligt dröja skildringarna av renässansens hovliv gärna
vid det iögonfallande, och på så vis ha tornerplatsens vajande
fjädrar och brokiga schabrak nästan blivit en
sammanfattande formel för tidens praktutveckling. För att finna de enkla
men nödvändiga komplementen till riddarens stålklädnad får
man gå till hovinventarierna, som upptaga t. ex. »harniskehosor
och -tröjor av sämsk» eller, under »Krigsklädningar», en jacka
av älghud, besatt med sammet, etc. Om bollspelets vardagliga
förströelse vittna »väderbollshosor och -tröjor». Men sådana
plagg nämnas, det må erkännas, inte ofta.
Furstlig ställning krävde dyrbar klädsel, vilket även Gustav
Vasa insett. Den skarpa kontrasten mellan hög och låg belyses
av priserna på importerade lyxtyger. Enligt en köpordning från
1573 — i vilken »en god rya» finns prissatt till 14 mark och en
bondehatt till 4½ — stod en aln Luccasammet då i 53 mark,
enklare sammet i 30½, den bästa sortens damast i 26 mark
liksom sidenatlas och dubbel sidentaft. Att Erik XIV:s importerade
silkesstrumpor kostade 60 mark paret, d. v. s. 10 mark mer än
hans skomakare hade i årslön, säger en del, bland annat att
stickmaskinen inte var uppfunnen. Men man vill gärna försvara
flärden: om tygerna togs utifrån, så bearbetades de i alla fall här
hemma, de införskrivna skräddarna och pärlstickarna hade
svenska gesäller, och det inhemska hantverket tillfördes här som
på många andra områden värdefulla impulser.
Och dräktmodet förnyades. Det skedde bland annat genom att
dräkterna i viss utsträckning beställdes utomlands. Sålunda
förfärdigades under året före Eriks kröning en rad praktkläder,
huvudsakligen i London. Bland dessa fanns två av en italienare
utförda guldbroderade dräkter, den ena violbrun (violett), den
andra röd; en svart med svarta silkesbroderier i moreskmönster;
en violbrun med kjortel, på vilken samtliga plagg voro besatta
med pärlor och ädelstenar, och vartill hörde hatt och bonett
samt rappir och dagert (värja och dolk). Även av porträtten
framgår att dessa vapen gjordes i garnityr. Man ser vidare av
porträtten — särskilt det stora på Gripsholm, där Erik är klädd i
röd sammet — att han vid 1560-talets början följt det i nämnda
lyxcentra härskande modet, det spanska. Detta hade vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
