Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: På Vasavägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och stor utförsel av småländsk myrmalm; och när utrymmet
innanför murarna var så trångt som det var — två kyrkor och ett
kloster lågo utanför — fanns det nog inte plats för många
trädgårdar. Att bygga trähus i det medeltida Kalmar skulle
förmodligen varit som att bygga femvåningshus på de dyraste tomterna i
New Yorks affärskvarter. Man skulle tro att den stad där Gustav
Vasa började sin propagandaresa närmast är att jämföra med
Gamla stan i Stockholm, sådan vi kunna föreställa oss denna
vid samma tid.
Däremot var slottet enklare. Gustav Vasa började själv bygga
om det på 1530-talet, de praktälskande äldre sönerna fortsatte,
och mot slutet av århundradet såg det i huvudsak ut sådant vi
se det idag: ett av renässansens ståtligaste svenska slottsbyggen,
med ringmuren höjd till fasad, huvar på tornen, ädla
kalkstensportaler, en brunn på borggården som är som ett smycke och
praktgemak av ett slag som aldrig tidigare skådats i detta land.
Men det gällde även att förvandla ett gammalt medeltida fast
hus till en modern fästning, som dög mot det nya vapnet,
kanonen, och själv kunde ge svar på tal. Det fästningsaktiga i
Kalmar slott representeras framför allt av vallarna, på vilka
artilleriet var uppställt och som förenades genom de fyra
bastionerna i hörnen.
Säkert är att Kalmar slott och trakten däromkring är ett ställe
som fröjdar och förfriskar resenärens själ. Gustav Vasa lät med
tiden bygga sig ett lusthus uppe på vallen, och vi unnade honom
det, där vi drevo omkring under valnötsträd och mullbärsträd,
sågo svanarna som världens mest tilltalande mudderverk sörja
för att graven under bron inte växte igen, och möjligen klagade
över att Öland, denna milda medelhavskust, skulle ligga så nära
och ändå så långt från Gustav Vasas väg. Men han var nu —
styrkte vi varandra — på väg in mot det mörka Småland, som
borde ha rest sig upp, om förstånd funnits och orden varit till
hands:
Välkommen upp från Kalmarsund,
där farlig sunnan går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
