Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: På Vasavägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som bär alla tecken av att vara »lavet». Drängen skulle ha rott
honom till Mellby, som ligger mitt emot Skälsnäs. Själva trodde
vi oss inte avvika från några Vasa-vägar, om vi i stället
fortsatte till Eksjö, sedan vi tackat och sagt adjö.
På Eksjö torg höll den småländske ryttaren i ett regndis vilket
så smått borde erinrat honom om Lützen och den förnämste
befälhavare som kommenderat honom under hans långa och
ärorika krigshistoria; och nedanför hans sockel tynade
lördagsmorgonens köpenskap i dugget som en sur brasa som ingen
anstränger sig att hålla vid makt. Fredrik Böök har en gång
träffande sagt om de svenska småstäderna att de komma en att
tänka på de fyra systrarna som man träffade på det lantliga
kafferepet — det är litet svårt att skilja på dem en tid efteråt, men
det var vådligt trevliga och tilltalande flickor. Liknelsens
generella sanning hindrar inte att åtskilliga av de svenska
småstäderna ha en utpräglad karaktär. Eksjö har det: ett litet svensk
Gent där de många bevarade proven på träarkitektur från
1600-talet, med öppna svalgångar åt gårdssidan, sakna allt musealt
tycke men gå utmärkt in i en levande stadsbild av driftighet och
livlig trafik. Vi skulle önskat att vi kunnat stanna längre, men vi
hade en lång dagsfärd framför oss, och snart voro vi på väg mot
nordost: förbi Västra Lägerns sydspets med hagmarker och långa
uppförsbackar, vidare förbi Eds herrgård med vacker loftsbod
och så i en sväng ut till Forsnäs med dess två flyglar. Jag skulle
gärna velat veta var Leonard Fredrik Rääf, Ydredrotten, den
gamle och bistre, satt och skrev, med likkistan — på
förtänksamma människors vis anskaffad redan under livstiden —
inställd i det yttre rummet. (Inspektoren på gården brukade ha
sitt brännvin i den.) Rääf, som ville att vi skulle bli som de gamla
svear och göter, skulle mycket gillat att vi reste i Gustav Vasas
spår, men han skulle ogillat att vi använde en fjädrad vagn som
måste predisponera oss till yppigt och förvekligande levnadssätt
och dessutom obehagligt påminde om de »flygande ångvagnar»
som han undvek hela sitt liv, ända tills han sjuttiofemårig och
med en lunginflammation bakom sig fick lov att åka tåg mellan
Töreboda och Göteborg. Det var 1861.
Rääf var litet ensidig, men han saknade inte skarpsynthet, och
åtminstone i Ydre måste man tycka att han hade rätt i vad han
sade om den gamla skjutskärran, som »skärpte
iakttagelseförmågan och uppmärksamheten». I dessa storslagna trakter gick det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
