- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1941. 1500-talet /
174

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: På Vasavägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på tok för fort med en bil. Själv vet jag mig aldrig ha sett ett
landskap i det inre Sverige som tål att jämföras med det som här
förfriskade ögon och hjärta. Vid Sikhults högt belägna gård, sedan vi
passerat Norra Vi och Ribbingshov, togo vi avsked av Sommens
vida vatten, som skummade och bröt under en flygande blygrå och
åskblå stormhimmel. Skogarna böljade med ett djupt brus över
norrländska höjder och åsar, rykande av regn längst borta och
intensivt svartgröna rakt över sjön, och lövträdens slocknande
och uppflammande färger voro som trumpetstötar och
scharlakansdukar mot en bakgrund av stor och skön ödslighet. Till
vänster välvde sig mjukt rundade fält med en röd gård mellan
träden. Det var ett nordsvenskt landskap, men ändå med en
sydsvensk ton, och det är väl blandningen av dessa två element
som kommer det att synas så karaktärsfullt och lockande. Vi
stodo kvar och tittade, tills regnet kom drivande på nytt och
gråvädret sköt fram sina ridåer.

Så körde vi förbi Tidersrums träkyrka och genom Kisa — jag
vill minnas att Rääf makade sig undan, när detta stationssamhälle
blomstrade upp — och sedan vi farit genom Kisaåns branta
dalgång voro vi så småningom framme vid sjön Järnlunden och
följde dess ljusa strand med praktfulla ekbackar, tills vi kommo
till Brokind, det första stora östgötagodset på vår väg. Senare
stannade vi vid Bjärka-Säby, där djurparkens hjortar stodo stilla
och vädrade mot bilen tills de togo till flykten i långa vackra
språng, och i skymningen gingo vi omkring i de underbara
trädgårdarna vid Sturefors. Om alla dessa slott har så mycken
sakkunskap talat, att det är onödigt att den osakkunnige upphäver
sin röst. Men för oss låg det intressantaste nästan i kontrasten
mellan dessa magnifika gods med traditioner från Folkungar och
Sturar och de småländska knapegårdarna, där ett frälse i
blygsammare omständigheter suttit: det var motsatsen mellan
rikshistoria och det obemärkta provinsiella liv från vilket riket fått
sin bästa kraft.

Vi använde de mörka timmarna över östgötaslätten och fram
till Getå vid Bråviken, dit vi kommo sent på kvällen, att söka
föreställa oss hur det såg ut i det Sverige, där Gustav Vasa
färdades. Om bebyggelsen särskilt på öppnare platser var samlad i
byar, så låg det naturligtvis enstaka gårdar vid röjningar och
nyodlingar. Den oskiftade åkerjorden var delad i så små stycken
och flikar att den skall ha sett ut som ett lapptäcke. Den som ville

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:09:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1941/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free