Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Boëthius: Bergslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förköpsrätt till det silver, de enskilda producerade. Men för dem var det
säkerligen fördelaktigare att sälja malm eller silver i fria
marknaden. Några år efter starten klagas det, att de icke »akte det
forbud, som beskrivit står vid tullbodan daglige för deras ögon».
Gustav Vasa var dock icke den, som resignerade för sådant
självsvåld. Han fordrade, att all smältning skulle ske under
offentlig kontroll och icke »i skog, skjul, torp eller torpstäder».
Förmodligen fick han också det mesta av silvret i sin hand. En del
gick till myntet, men mycket mer gömdes i slottets valv. Först under
nordiska sjuårskriget kom denna sparda skatt till användning.
Men då kunde Erik XIV också på några år låta mynta ej mindre
än 37 400 kilogram silver ur »Kungl. Maj:ts egen kammar».
Kopparen från Stora Kopparberget.
Runt om de skogiga bergstrakter, där Falun och koppargruvan
nu ligga, hade bondbebyggelsen utbrett sig. Från Torsång
koloniserades Runns västra och norra stränder och stränderna väster
om Hosjön. På andra sidan om denna trängde bygden från Vika
upp till Sundborn och Svärdsjö. Tunkarlarna åter nådde över
Aspeboda med enstaka utposter upp till nordligaste delen av
nuvarande Stora Kopparbergs socken. Där mötte dem en bebyggelse,
som från slätterna söder om Siljan utbrett sig till Bjursås.
Vidderna mellan dessa bygder skulle säkerligen länge ha
förblivit en ödslig skogstrakt med spridda inslag av fäbodar, slogar
och något enstaka nybygge, om ej bergsbruket brutit bygd. När
Stora Kopparbergs gruva upptäckts och först bearbetats,
undandrager sig vår kännedom. Visst är blott, att gruvdrift i stor skala
börjat under Magnus Ladulås. Vi möta här de vanliga dragen,
konungamaktens, stormännens och de främmande
kapitalisternas banbrytande insatser, bergsmännens emancipation och
deras kooperativa samverkan i hytt- och gruvdriften. Kronans
ställning förblev mycket stark. Den drev under hela 1500-talet
i stor skala koppartillverkning vid Borns hyttegård (i nuv. Falun).
När driften år 1620 överlämnades till bergsmännen, ansågs den
motsvara en fjärdedel av berget. Därjämte vakade kronan över
att bergsmännen ej försummade gruvbrytningen.
En tid försökte man binda rätten och plikten att bryta vid
hyttorna. Då varje hytta hade ett par bälgar, blev »par» termen
för en full gruvandel. Men hyttdriften ställde stora anspråk på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
