Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Boëthius: Bergslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi kopparbergsmän, silverbergsmän, järnbergsmän och
menige allmoge» börja de brev, i vilka Dalarnas folk sade sitt ord
i rikets angelägenheter. Hade man sett till näringens vikt och ej
till metallernas värde, kunde järnbergsmännen förtröstansfullt
ha krävt åtminstone andra rummet.
Stångjärnshamrar, kronobruk och manufakturer.
Jämte kronans koppar- och silverbruk äro Gustav Vasas
stångjärnshamrar de första stora bergverksföretag, som drevos av
kronan direkt. Sedan enskilda med hans tillstånd byggt hamrar
i Hedemora, i Fellingsbro och vid Hedströmmen (1539—1540),
grep han själv verket an. Början var snart gjord till
stångjärnstillverkningen i de viktigaste gamla bergslagen och nya hamrar
tillkommo sedan både på kronans och enskildas initiativ.
Under Gustav Vasas regering blev järnhanteringen bofast även
i norra Uppland. Malmförekomsten vid Dannemora hade
upptäckts mot slutet av medeltiden. Tidigast bröts där silver, men
snart segrade järnet. På 1540-talet bildades Sveriges första
bruksbolag för att »anfange det järnberg uti Dannemora». Här fanns
intet medeltida bergslag, som kunde sörja för gruvbrytning och
osmunds- eller tackjärnstillverkning. Därför uppstod ett
industriföretag av ny typ, som i större skala idkade både gruvbrytning,
tackjärnstillverkning och stångjärnssmide. Bolaget blev dock ej
framgångsrikt och Gustav Vasa övertog därför driften. Omkring 1550
anlades Österby kronobruk, 1580 Forsmark och 1596 Lövsta.
De uppländska kronobruken nådde under nederländaren
Willem van Wijks ledning ett storartat uppsving. Denne uppförde
också år 1580 Finspångs kronobruk i stället för en äldre
förfallen anläggning. Vid denna tid hade även hertig Karl börjat sin
betydelsefulla verksamhet för järnhanteringen. I Södermanland
kommo flera bruk i gång. Viktigast var dock utvecklingen i
Värmland. Där anlades Bro, Nykroppa och Storfors, av vilka
de båda sistnämnda blevo betydande företag. Också på andra
håll ingrep Karl, så vid Taberg i Småland.
Resultatet av statsmakternas uppmuntran av stångjärnssmidet
kan belysas genom exportsiffrorna. År 1560 utfördes cirka 350
ton stångjärn och mer än tio gånger så mycket osmund. År 1604
var osmundsexporten ungefär oförändrad, medan
stångjärnsexporten stigit till över 2 600 ton. Exporten ger dock intet mått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
