Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Boëthius: Bergslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för järnhanteringens resultat. Till det utförda järnet måste man
lägga hela den inhemska konsumtionen. Smideskonsten var
sedan gammalt spridd bland allmogen. En inhemsk grundval för
en högre förädling fanns alltså.
Gustav Vasa inkallade utländska yrkesmän, som upplärde
svenska böss- och harnesksmeder. Redan på 1530-talet voro
vapenverkstäder inrättade på de främsta slotten. Konsten spred sig
också till städerna och landsbygden. Talrika bössmeder
arbetade i olika trakter för arméns räkning. Ett centrum för
vapenindustrien blev faktoriet i Arboga. Det anlades i början av
1550-talet och försågs med järn från ett par av de nya
stångjärnshamrarna i trakten. Hantverkarna voro till en början nästan
uteslutande inkallade tyskar, men det svenska inslaget i
arbetarstammen ökade med tiden. I Arboga tillverkades vapen av alla slag.
Viktiga uppgifter i vapenindustriens tjänst tillföllo också
kronobruken, där bland annat styckekulor och lod götos vid
masugnarna. Eskilstunas järnmanufaktur grundades av hertig Karl.
Till sist bör det icke förgätas att förädlingsindustrien
utrustades med allt fler tekniska hjälpmedel. Tråddragerier omtalas från
Gustav Vasas tid. Längre fram inrättades valsverk
(»dragkonster») och skärverk. Även konsten att pressa (»trycka»)
harneskplåtar och stormhattar infördes till stor arbetsbesparing. Hela
denna stegring av yrkesskickligheten befordrades i hög grad av
vallonernas förtrupper, då dessa började komma i större antal
kring sekelskiftet 1600. Ståltillverkning för avsalu bedrevs under
medeltiden främst i Lerbäcks bergslag. Där och i de angränsande
östgötabergslagen hade denna näring sitt huvudsäte under Gustav
Vasas tid, men den spred sig under de följande årtiondena till
allt fler platser.
Det var självfallet arméns och flottans efterfrågan, som bar upp
den industrialiserade järnmanufakturen. Många vittnesbörd
finnas dock om att den togs även i det fredliga kulturarbetets
tjänst. Främst skulle detta likväl ännu länge lita till hemslöjd
och hantverkare, bondsmeder i bygderna, gårdssmeder på de
större godsen och burskapsägande mästare i städerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
