Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Tunberg: Elvahundratalet i Sveriges historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
auktoritet över hela riket. Och konung Eriks son, konung Knut
Eriksson, har tydligen förstått att under en jämförelsevis
långvarig regering under 1100-talets senare hälft i väsentlig grad skjuta
fram konungamaktens positioner inom skilda delar av
samhällslivet. Vi ha otvivelaktigt redan från detta århundrade att räkna
med att konungen ingrep på räfsteting eller eljest såsom högste
domare och att han tog initiativ till reformer ifråga om den
landskapliga lagstiftningen.
Konungadömets makttillväxt har naturligtvis satt spår i
utbildningen av den kungliga förvaltningen. Såsom högsta led i
denna förvaltning under konungen framstod jarlen, vars uppgifter
framför allt lågo på krigstjänstens område. Det förefaller som
om den svenska riksjarlen, vars konturer för första gången säkert
skönjas just under 1100-talet, stigit fram ur den från forntiden
ärvda dualismen mellan Svetjud och Götland, i det att jarlen
ursprungligen närmast företrätt götiska intressen. Över de olika
landen spriddes inom ramen av en alltmer ordnad förvaltning
konungens fogdar, länsmän och brytar för att utföra konungens
bud och befallningar, övervaka den inre ordningen och uppbära
de kungliga inkomsterna.
Till den kungliga riksförvaltningen anknöto sig helt naturligt
framväxande riksstånd, som bestodo av kyrkans främste, biskopar
och prelater, samt världsliga stormän från de olika landskapen,
särskilt lagmännen, vilka alla nu kommo i närmare beröring med
varandra och den centrala konungamakten, fingo gemensamma
intressen och kände sig mer och mer samhöriga. Redan under
1100-talet iakttaga vi de första spåren av en
stormannaförsamling, en herredag, vilken konungen vid behov samlade omkring sig
för att dryfta regeringsärenden av mera vittgående innebörd. Ett
ytterligare starkt riksenande band, en riksrepresentation, hade
sålunda tillkommit vid konungamaktens sida.
Nära sammanhängande med denna samhällsutveckling voro
också nya företeelser av ekonomisk art och innebörd.
Den svenska handeln hade under forntidens sista århundraden
haft ett lysande uppsving, varvid särskilt ön Gotland spelat en
framträdande roll. I början av medeltiden gick denna handel
starkt tillbaka, framför allt på grund av att Sveriges östliga
orientering upphörde. Men med 1100-talet gjorde sig ett nytt inslag
gällande i den svenska utrikeshandeln, vilket för långa tider
gav denna en speciell livaktighet och en speciell inriktning. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
