Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andreas Lindblom: En liten gosse upplever 1100-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig lämnade honom och som med svansen sakta följde med i
klämtningen. Men när den ordinarie ringaren ringde till
begravning och bjälkarna jämrade sig och knastrade och klockorna
svängde upp och kläppen slog till med hiskligt dön, då blev
Jonathan rädd. Ringkarlen var en drinkare och tusenkonstnär.
Han hade varit i Stockholm och hette Johansson. Han berättade
många hemska historier, om repet som nunnorna gisslade sig
blodiga med — det hängde förresten ännu kvar i tornkammaren
— och om lönngången som gick mellan nunneklostren i Askeby
och Vreta under Roxens botten. Den började i tornkammaren
här hemma. För länge sedan hade en karl gått ned för att finna
vägen genom den nedrasade underjordiska gången men han hade
aldrig kommit opp igen. Och då hade man murat igen gången.
Johanssons far hade själv varit med när det skedde.
Den lille gossen lyssnade intensivt. Efter några dagars vånda
hade han fattat sitt beslut som han inte anförtrodde åt någon.
Fast det kändes som om det satt en klump i halsen så visste han
att han inte hade något val, han måste gå ned i gången och leta
rätt på vägen till Vreta kloster. Han lånade i hemlighet sin
mammas vindslykta och bar upp en spade och en låda. En
högsommarförmiddag när det ångade från den jättelika linden vid
kyrkans gavel och orkestern av humlor och bin stämt opp under
dess skyhöga krona smög han sig in i kyrkkällaren och uppför
stegen till tornkammaren och ner i den smala trappan där den
underjordiska gången började. Han arbetade hårt ett par timmar,
han grävde upp flerhundraårig fyllning, murbruk och tegel, kaj-
och duvbon och benrester som lika bra kunde misstänkas
härröra från kyrkogården som från matkällaren. Kring det hela
stod en frän dunst i vilken fågelsmuts, stearin, halvt förmultnade
psalmböcker och mögliga kungörelser ingick som
huvudingredienser. Lådan fylldes, släpades opp och tömdes ideligen. Det
ringde till middag. Jonathan satt alldeles tyst vid bordet
bevarande sin hemlighet men ändå besviken över att ingen
undrade över var han varit så länge. På eftermiddagen fortsatte han
igen. Så fortgick det flera dagar. Trappan blev mer och mer fri;
det visade sig att den ledde allt djupare och längre. Den
underjordiska gången stod för Jonathans syn som en verklighet.
Plöstligt stötte spaden på en vägg. Den var av tegel. Det var
naturligtvis den som murats opp efter olyckshändelsen! På andra
sidan skulle alltså det stora äventyret börja. Men vad var det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
