Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigvard Malmberg: Granit och pansar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppe på fyraltanen går vakten sakta runt. Han bär kypert
och bussarong, som de gamla hederliga termerna lyder, men
stålhjälmen och beväpningen är fullt fältmässiga, och med
kikaren spanar han oavvänt bort mot havsranden. I ostsydost står
en låg molnbank, dystert gråröd som ett återsken av städer och
skogar i brand. Posten fixerar den.
— Får se om det ska lukta rök sen, det har hänt, säger han.
Jag lyssnar till tonfallet. Han är från Dalsland, berättar han;
det är andra gången han ligger inkallad, tidigare har han
tjänstgjort på Gotland. Jag gör ett inpass att han och andra kamrater
i förläggningen på detta sätt får se och uppleva mycket nytt och
lära känna trakter och folk som de annars inte skulle haft tid
eller råd att besöka.
— Det är sant, svarar han.
Och lyftande kikaren till ögonen igen tillägger han
eftertänksamt:
— Det ska också va’ det enda roliga med det här . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
