Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emmerich Rossipal: Bestigningar i de svenska högfjällen 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturen var att då och då kom storm och snö. Bestigningarna under
denna månad voro få men hårda. Svenska fjällklubbens högfjällskurs,
som under medverkan av STF gick av stapeln den 4—15 augusti, hade
samlat sex herrar och tre damer, de flesta av dem nybörjare, för vilka
de programenligt slutförda övningarna säkert blevo en »fältsport»-upplevelse
av det grymmare slaget. Bestigningarna under kursen ingå i den
allmänna överblicken här nedan.
Sarekfjällen. Säkerligen ha flera Sarekvandringar företagits än de tre
som äro mig bekanta. Dessa tre förde samtliga bland annat förbi och
söderifrån upp på Sarektjåkko Stortopp över snöfältet från
Mikkaglaciären. Sålunda besöktes denna topp den 29 juli av G. F. Ouchterlony
och Sigurd Länta, den 13 augusti av D. Nygren och H. Tjerneld, vilka
kommo dit via Sydtoppen och kammen, och slutligen den 20 augusti
av en grupp företagsamma spårvägsmän från Stockholm H. Joelson och
E. Levin med kamraterna T. Eriksson, I. Livestam, G. Stålhammar och
S. Östmark. Tidigare, den 11 augusti, hade Nygren och Tjerneld bestigit
Perikpakte från SV utmed en variant till H. Rudbergs led 1939.
Samma dag bestego de även Favoritkammen från Perikglaciären.
Norra fjällgruppen och Kebnekaise. Från ett läger som de under en
iglooexpedition »byggt» i mynningen av dalgången mellan Kaska
Repitjåkko och Påssosjtjåkko bestego H. Tjerneld och G. Stocklassa den
9 april Selmatjåkkos västra topp från NV. Därifrån fortsatte de —
första gången detta skett vintertid — över kammen till Selmatjåkkos
Stortopp. Dagen därpå, den 10 april, skidade dessa två från
Alesjaurestugan, mot Kåtotjåkko, vars toppar de bestego — ganska högt upp
med skidornas hjälp — i huvudsak över SV-kammen. (Se vidare »På
skidor 1942» sid. 52—60.)
En vinterbestigning av Kaskasatjåkko utmed dess södra vägg
utfördes i maj månad av J. Wiberg och M. Persson.
Det finns tydligen inga skäl till att oroa sig för återväxten inom
alpinistkåren. Gymnasisten Berndt Santesson med sina kamrater i tredje
ringen(!) H. Lundberg och B. C. Heyman, alla tre på sin första
Lapplandsvandring från Rautas över Vistas till Kebnekaise, bestego den 22
juli med utgångspunkt från ett mycket väl valt läger. 300 meter norr
om Värotjåkkojokks sydligaste krök. Stora Höök från södra glaciären
och därifrån Lilla Höök. Den 25 juli bestego de Nallo från öster, i
huvudsak längs Rydbergs led. Efter en bestigning av Selmatjåkkos
båda tvåtusenmeterstoppar företogo de i Kebnekaisefjällen den 29—30
juli en rundvandring i stil med den »stora traversen» från 1937,
dock i motsatt riktning. De klättrade uppför Baumanns led, sov i
Kebnekaise toppstuga, vandrade och klättrade över hela Vargryggen,
besteg Kaskasapakte över södra glaciären och östra kammen upp
och ner, och fortsatte sedan över Liljetoppen till Kaskasatjåkko och
därifrån via Tarfaladalen till turiststationen. Marschtid 5 + 14 timmar.
Baumanns led blev förutom av de ovannämnda gången den 1 juli
av V. Skoglund, den 3 augusti av B. Snellman och fru B. Pålson uppför
samt den 26 juli av G. Billing och H. Hammarsten nedför, som en
slags »nyttoövning» med full packning, bortåt 20 kg. (!)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
