Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigfrid Siwertz: Stockholm och Carl Michael Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bellmanska musans domäner, så ska vi finna att de når långt
bort i utkanterna. Från Kattrumpstullen och Kräftriket i norr
till Dantobommens vintertull i söder, från Fiskartorpet och
Gröna Lund i öster till Klubben och Ekensberg i väster sträcker
sig detta livstörstens och det bräddade ögonblickets revir.
Bellmans Stockholm hade över åttahundra krogar, värdshus och
näringsställen väl utspridda även bland förterrängens lador och
skjul, så den törstige behövde aldrig förtvivla. Men jag vill inte
härmed säga att skalden strövade bara efter bacchiska
ingivelser, han sträckte ju även sina steg exempelvis till den tråkiga
Stadshagen, där han målat en utkantsbild som är så murrig och
bråtig och vattensjuk att den kunde vara från i dag.
Men här är det varken meningen att lura er ut till några
tråkiga topografiska exkursioner eller på någon spöklik krogrond
till redan utdruckna bischoffsbålar. Jag stannar som sagt bara
på en och annan plats, där jag inte kan undgå att höra de
snabba infallens oefterhärmliga lek och surret från de benådade
strängarna. På norr finns det kanske inte så mycket kvar av
Epistlarnas och Sångernas Stockholm, som ju egentligen mera var
Adolf Fredriks än Gustaf III:s. Endast ett av de gamla
näringsställena är bevarat åtminstone till namnet och platsen, nämligen
Tre Remmare vid Regeringsgatan. Borta är Mummens värdshus
vid Drottninggatan, varav Bellman målat en livlig genrebild full av
alla möjliga husdjur från kattor och höns och upp till tama orrar,
spelorrar, som man höll sig med i gamla dagar. Allt detta visar hur
lantligt det kunde se ut även inom stadens tullar på Bellmans tid.
I »Dagligt Allehanda», ett litet skämtblad som Bellman 1780
utgav med anledning av en väns bröllop, skildrar han en
morgon i Klara — det Klara som nu mullrar av tryckpressarna.
»En djup tystnad rådde överallt: man hörde icke minsta knäpp
eller kny, om ej på de ställen i staden, där någon skjutsbonde
knackade kärrhjulet eller någon sotare diskantade hönsgummans
visa ... det var så tidigt att tornväktarn i Klara första gången
tittade ut af torngluggen med sin röda filtmössa och bara gäspade
och drog åter näsan in i gluggen tillbaka ...» Kungsträdgården
var då en muromhägnad, sluten park där korpral Mollberg
vaktade vid porten. Åt Strömmen skymdes utsikten av Arsenalen, de la
Gardies gamla Makalös. Först i sitt livs höst fick Bellman se
ett Gustaf Adolfs torg som liknade 1800-talets med Operan och
Arvfurstens palats färdiga och bråten vid brofästet undanröjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
