Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigfrid Siwertz: Stockholm och Carl Michael Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vacker och som innehåller tankar, ömsom löjliga, ömsom
sublime, men altid nye, altid starke, altid oväntade, öfver hvilka
man ej kan undgå att häpna, och antingen komma utom sig
af förundran eller af skratt.»
Man har länge haft den uppfattningen att Bellman målade
den enda värld som han verkligen kände, att han själv egentligen
var en hopplös krogkund. Forskningen har visat att detta i stort
sett är ett fullkomligt misstag. Naturligtvis visste vännen Carl
Michael hur stadens många krogar såg ut inuti, men vi kan vara
övertygade om att han inte fraterniserade med vem som helst.
Man frestas onekligen här till en jämförelse med Albert
Engström. Denne drack gärna en kaffekask med sina
skärgårdsgubbar, men ingen skall säga mig att han haft några bunkalag
med Kolingens, Bobbans och Dompans förebilder i verkligheten.
Bellman var född i en god familj och han hade under hela sitt
liv ett träget umgänge med borgerligt välsituerade, älskvärda och
förfinade människor. Vi behöver bara tänka på den nyss nämnde
kommissarien Lissanders hem vid Götgatan, strax intill
Rumpfska palatset, där han slog för dottern i huset. Hos stadsaktuarien
Zetherman, förmögen husvärd och ägare till landstället Fållan
vid sjön Magelungen, var han ävenledes så trägen gäst, att han
fick tillfälle att förälska sig i en av familjens unga kvinnliga
bekanta. Han fick också umgås hos den myndige överdirektören
von Stapelmohr som bodde på Österlånggatan strax bredvid
källaren Freden, och här slog han naturligtvis sin vana trogen
för husets charmanta dotter, som sedan gifte sig med Elis
Schröderheim. Denne goddagspilt men samtidigt högt betrodde
statsman var även han Bellmans vän och dubroder och det var
till honom poeten skrev:
Elis, du min skugga råkar
Bland små stop och långa stråkar,
Men mig sjelf i Fröjas hof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
