Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Iter dalekarlicum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Linné målar. En färd utefter hans väg genom Dalarna, där
gammalt och nytt kan konfronteras med hans egen skildring, borde
ge goda blickpunkter och en viss möjlighet att i det aktuella
landskapet urskilja 1700-talets halvt utplånade konturer. Den
tanken framfördes till Svenska turistföreningen, beslut och
handling äro ett hos denna institution, och så kom det sig att fyra
goda vänner möttes i Falun på förmiddagen den 29 juni 1942 i
akt och mening att följa Linnés väg genom Dalarna. Det var
STF:s redaktör Gösta Lundquist, statsgeologen med samma namn,
dock till det yttre väl skild från den föregående, vidare
intendenten vid Nordiska museet Gösta Berg, som givit idén till företaget,
och slutligen den som här för pennan.
Varför hela denna patrull?
Jo, meningen var den att utan förmäten jämförelse i övrigt
organisera resan i någon mån på samma sätt som vår store
föregångare. Linné hade, då han anträdde sin färd, omgivit sig med
»några af de utvaldaste och för studier mest affecterade Studiosi
från Upsala academia». Bland dem fanns en geographus, en
mineralogus, en zoologus, en oeconomus, en secretarius etc.
Linné var præses i denna societet, vars medlemmar »gjorde
resan lätt genom sina privata betjeningar» med rön och
iakttagelser i respektive discipliner. I vårt sällskap fanns ingen præses
men en mineralogus, en oeconomus, en photographus, vilken
befattning tyvärr saknades i Linnés societet, och en som
förmåddes att agera secretarius mot löfte om privata betjeningar
från morgon till kväll. Det löftet blev heller inte sviket, och vad
secretarius i fortsättningen kan ha att komma med av
mineralogisk, geologisk och ekonomisk-kulturhistorisk sakkunskap
redovisas här till sina källor med den största tacksamhet.
Det var landshövdingen över Öster- och Västerdalarna Nils
Reuterholm som inbjudit Linné att göra en resa genom hans
provins och praktiskt möjliggjort densamma. Svensk ordning är
hållfast genom tiderna; när vår egen resa skulle planläggas var
det hans efterträdare som Dalarnas hövding, Bernhard Eriksson,
som biträdde oss med kraftig och vänlig hand och skaffade oss
den nödvändiga licensen att fara vida genom landskapet med
nutidens schäs, en gengasbil.
Kring den stora sjön Runn i Falubygden knyter sig en krans av
svenska minnen. En tur kring Runn är en lagom dagsfärd på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
