Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Iter dalekarlicum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvartill tyckes mesta orsaken vara den myckna svafvelhaltiga,
vitriolfulla, kalla och corrosive kopparröken, som Vulcani
koppargossar antända vid Fahlun . . .»
Det var röken från de många rostugnarna för kopparmalmen
Linné åsyftade. Om dess förödande verkan på markens
växtlighet får man än i dag en föreställning genom den rök som nu
sveper ut från svavelsyrefabriken vid gruvan. Ökenbältet har
lyckligtvis krympt ihop från en halvmil till några hundratal
meter, men tänker man sig denna döda nakenhet utsträckt över
hela trakten får man en bild av 1700-talets tröstlösa landskap
kring Falun. Vår mineralog visade oss att denna mark har
samma utseende som fjällheden, med mjäla, grus och stenar
på ett egendomligt sätt sorterade i rutor. Det är en motsvarighet
till fjällens rutmark, och orsakerna till dess uppkomst äro
desamma här som där: frostskjutningen, gynnad av bristen på
markvegetation. Också de stora blocken förskjutas vinter efter
vinter; vid de små dammarna inom gruvområdet kan man se det
på blockens vattenståndslinjer, som kommit ur sitt vågräta läge.
Falukopparn var under gruvans storhetstid på 1600-talet
utan jämförelse vårt lands förnämsta produkt i världshandeln.
Det var till en väsentlig del kopparpriserna på börsen i
Amsterdam som avgjorde Sveriges välstånd. Men för bergslagen, ja
hela Dalarna, var den stora skattkammaren på sätt och vis en
tyrannisk makt. Tillmakningen, d. v. s. bruket att i gruvans
orter resa och tända långved för att spränga loss malmen, slukade
massor av bränsle, den nödvändiga timringen i de milslånga
labyrinterna fordrade timmer, rostningen av den lösbrutna malmen
återigen ved och smältningen träkol. Hela landskapet var
organiserat för att bringa skogen i gapet på denna Molok; böndernas
skatt utgjordes i ved och kol, och vintrarna igenom knarrade
oräkneliga foror ur skogarnas djup från alla håll mot Falun.
Mot slutet av 1600-talet var malmen till stor del utbruten.
Tillgången i berget var ihålig, och på midsommaraftonen 1687
instörtade skattkammarens tak. Detta ofantliga ras som på några
sekunder öppnade en avgrund, Stora stöten, betecknar slutet av
gruvans storhetstid. Men under hela 1700-talet fortsattes
brytningen, ehuru i mindre omfattning, och på Linnés tid måste
gruvområdet och Falutrakten alltjämt ha företett en vulkanisk
tavla med sina svavelrykande rostugnar och eldsprutande
hyttor på en förhärjad mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
