Svenska Turistföreningens årsskrift / 1943. 1700-talet / 156 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Iter dalekarlicum

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jernkontoret foto.

Under hela 1700-talet bröts kopparmalm vid Falun och även om
gruvans storhetstid var förbi, utgjorde den då alltjämt en nationell
tillgång av betydelse. Detalj ur en oljemålning av Pehr Hilleström, visande
en fest nere i gruvan, anordnad vid Gustav III:s besök år 1789.

Numera är det slut med själva malmbrytningen, de sista
rostugnarna och hyttorna ha för länge sedan slocknat, men alltjämt
bryter man den svavelkis som utgör underlaget för tillverkningen
av svavelsyra, och tillvaratar den egendomliga rödmull som
förädlad bildar Falu rödfärg.


Den 30 juni på morgonen körde vi ut ur Falun på stora vägen
mot Bjursås. Den tallskog, växtliga ungskogskvarter och
härliga mogna tallparker, som nu kantade vägen, var med säkerhet
något helt annat och bättre än de skogar Linné såg för tvåhundra
år sedan. Vi tala om senare tiders skogsskövling men glömma
ofta att bergslagens skogar voro utplundrade till det yttersta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>