Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Öhrn: Västerbottensmyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bertil Öhrn
hängande ben och nedåtsträckta halsar drogos kropparna sakta
uppåt. Så sträcktes benen bakåt, och halsarna höjdes. Efter en
vid cirkel runt myren försvann tranparet bort över skogen.
Så sakta återvände jag till verkligheten. Jag hade sånär glömt,
att jag var ute för att skjuta kråkor. Borta från tjärnen hördes ett
gällt och ängsligt andsnatter. Jag kunde inte se vattnet för den
höga fräkenskogens skull men visste ändå, vad som hände därute.
En kråka har överraskat en andkull ute på klarvattnet. Hon
störtar ned mot den unge, som är längst från modern När då
denna med slående vingar skyndar till undsättning, gör hon en
tvär gir och kastar sig över en annan bakom hennes rygg.
Nu kom rövaren seglande över maden med en unge i näbben.
Bördan tycktes vara i tyngsta laget, ty han slog till redan i
skogsbrynet.
Det var väl dryga hundra meter dit. För långt för ett
hagel-skott, men jag hade en kulpipa i bössan också, som brukat vara
en god kråkdödare. Jag lade mig ned på ladgolvet och stödde
bösspipan mot tröskeln. Struket korn mitt i bröstet. Skottet
klat-schade till över myren, och så hade andkullarna en fiende mindre.
Runt myren står sumpskogen tät. Det är tall, gran och björk i
brokig blandning. Där marken är skapligt torr, äro bestånden
höga och vackra, men ut mot själva myrkanten bliva de
alltmera snärjiga. Här stöta al och vide till och bilda ofta
djungellika snår. Också markfloran är yppig- Dvärgbjörk, småvide och
skvattram växa så tätt, att man på många ställen har svårt att ta
sig fram.
Här är småfåglarnas förlovade land. Insektslivet är ovanligt
rikt, och överallt finnas lämpliga snår att gömma ett fågelbo i.
Här häcka också de flesta av traktens småfåglar, och inom ett
mycket begränsat område har jag räknat över tjugo olika arter.
Det är dock inte många av dem, som kunna räknas som den
norrländska sumpskogens karaktärsfåglar. Bödvingetrastar,
piplärkor och flugsnappare av båda slagen förekomma alltid
talrikt, men helt inskränkt till densamma är kanske bara en
enda art, videsparven.
För de flesta människor är han ännu en okänd fågel, fast han
är ganska vanlig häruppe. Men så är han också en av de senaste
invandrarna i vårt land. Från Finland har han kommit och
uppträdde därför först i Norrbotten.
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
