Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Öhrn: Västerbottensmyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kort är myrens blomningstid. När september gått in, kommer
frosten och släcker allt grönskande liv. Men i dödsryckningens
stund flammar den till i ett färgspel utan like. Björk och vide lysa
gyllengult i nya skiftningar för varje dag, och dvärgbjörksmattan
tyckes brinna som tusende eldar. Allt mot bakgrunden av
barrträdens djupa grönska.
Ett rus för ögat är en solskensdag i myrlandet efter de första
frostnätterna. Luften är så klar, att man från en höjd kan famna
färgprakten milsvitt omkring. Koskällorna höras fjärran ifrån
som aldrig under sommarens kvava dagar.
Med en känsla av vemod ser man höstlöven falla. Nu ha de
flesta sommarfåglarna rest, och de som ännu synas äro på
genomfart. Högt uppe i rymden drar tranornas fylking förbi på
sin tusenmilafärd mot fjärran södern. Och som en sista hälsning
ljuda deras dova trumpetstötar.
Man påstår häruppe, att när tranorna draga bort på hösten ha
de sett den första snön uppe på fjällsluttningarna.
Snart skall den falla också över myren. Där fåglarna myllrade
under vårens bråda tid, ligger då landet ödsligt tomt. Blott
riporna draga sina sirliga spår mellan sumpskogens snötyngda
björkar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
