Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åke Blomqvist: Att turista på skridsko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åke Blomqvist:
ATT TURISTA PÅ SKRIDSKO
Oommarfärder på glittrande vatten, i däcksstol, på fördäck, i
kanot eller nittiofemma, allt efter råd och lägenhet, är ett härligt
sätt att turista, som väl de flesta har stiftat bekantskap med i ena
eller andra formen. Men att samma vatten om vintern, när det
är fruset till glanskis, också bjuder sagolika möjligheter till både
givande och spännande färder, det är nog bara ett litet fåtal, som
känner till eller i varje fall allvarligen prövat på. Och ändock
hur mycket kan man inte få ut av vinterns behag och nöjen
under sådana färder, ja man kan rent av med skridskons hjälp
från någon eller några av de 96 000 sjöarnas isar eller från
frusna vikar och fjärdar vid kusterna skaffa sig en smula
kunskap om Sveriges land. Och man kan också, om man nu
eftersträvar detta, få pröva en smula på det som i allt färdliv har sitt
särskilda behag: det okändas och äventyrets tjusning.
Låt oss börja med att starta i Södertälje en marsdag vid
hane-gället, då solen rodnar horisonten. Nattfrosten sitter i, när vi
går ned på isen vid havsbadet och spänner på oss skridskorna
och styr kurs mot den uppgående solen ut över Hallsfjärdens
glashårda is. En mild nordväst hjälper oss över Järnafjärden,
förbi det ståtliga Hörningsholms slott ut på den breda
Himmerfjärden. Vi kör förbi kalkbrotten vid Oaxen och ända ned till
den höga ön med det underliga namnet Fifång, innan vi börjar
diskutera, om vi skall gå österöver åt Nynäs eller västerut till
Trosa. Men klockan har hunnit bli 12 på middagen och innan
klockan 2 måste vi vara iland, ty dagsmejan tär på isen och den
slösande marssolen gör den mjukare och mjukare. Går vi till
Nynäs, så måste vi krypa över ångbåtsrännan, som så här långt ut
brukar vara bred och riskabel.
Vi sticker åt väster på Gålöfjärden. Det går inte så fort nu, man
dansar inte fram över kristallhård, krasande is. Den har blivit
mjuk och skridskorna kör alltmera ned i något som mest liknar
17. STF 43.
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
