Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Santesson: Norr om Kebnekaise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norr om Kebnekaise
och varken rent kaffe eller cigarrer saknades efteråt. Efter
synnerligen väl förrättat värv drog sig Hammarsten, vår allmänt
beundrade och lovordade köksmästare, tillbaka till en god bok. Då
han tröttnat på sin cigarr, såg jag häpen på hur han med vana
sjömanshänder slog ett dubbelt halvslag om cigarrstumpen och
parkerade den i en stropp i tälttaket. Då jag vaknade följande
morgon hängde den fortfarande kvar på sin plats, fladdrande
som en liten flädermus i de milda morgonfläktarna.
Om man vill göra klart för sig vilka toppar, som mer än alla
andra dominera i utsikten från Vistaskåtan, kommer man i första
hand att tänka på tre. Det är Nallo inne i Stuor Räitavagge, vidare
Selmatjåkkos snövita hjässa, som krönes av Järntoppen, samt
för det tredje klipptoppen närmast Vistaskåtan i
Selmatjåkkomassivet. Denna sistnämnda som geografiskt kan betecknas som
Selmatjåkkos sydöstra förtopp, saknar vedertaget namn, fastän
den är välkänd av alla som varit i dessa trakter. För att ha ett
namn att röra oss med döpte vi den till »Selmatornet».
Tidigare hade detta »torn», som fascinerar inte minst genom
sin komplicerade uppbyggnad och sin svårtillgänglighet, bestigits
av Töre Rydberg, vilken år 1937 nådde toppen från väster över
den s. k. Kugghjulskammen.
Vi hade beslutat göra ett försök direkt från Vistasdalen över
de trotsiga kammar och klippformationer fjället sänder ut åt
detta håll i sydostlig riktning. Våra rekognosceringar hade gett
vid handen ungefär följande. På en mycket markant åsformad
utlöpare mot Vistasdalen kunde man komma rätt högt upp i
fjällsidan till foten av en kanske 100 meter hög, oval
klippformation, som dittills aldrig beträtts. Vi kallade den »Kupolen», och
att komma dit skulle bli vår första uppgift. Löste vi den borde vi
enligt våra observationer sedan kunna vandra på en rätt smal
kam, som stötte blint in i väggen ett stycke under Selmatornets
topp. Där skulle nästa svårighet möta — ett omkring tjugo meter
av allt att döma vertikalt stup. Ovanför detta vidtog åter lättare
terräng, och sista stycket till toppen såg beskedligt ut:
Efter en härlig vilodag startade vi en vacker morgon med
fullständig teknisk utrustning. På den branta åsen nådde vi efter en
svettig vandring lätt upp till foten av Kupolen, men där gick
klippan överallt nästan lodrätt till väders. Ett par stora
kaminbildningar — som också synas nerifrån dalen — sågo dock ut att
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
