Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Santesson: Norr om Kebnekaise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Satitcsson
erbjuda möjliga uppstigningsvägar. Vi valde den bortersta,
nordligaste kaminen, stannade på ett litet snöfält vid dess nedre ände
och gjorde oss i ordning för en som det syntes väl så skarp
klättring. Den första replängden gick det riktigt hyggligt uppåt på
förtroendeingivande fästen, och jag nådde redan tio-femton
meter upp i väggen en liten klyfta. Här kunde man stå hyggligt.
Jag drev in en bult i en lämplig liten spricka för att kunna säkra
mina kamrater och hissa upp ränslarna. Hammarslagen ekade
i väggen. Allteftersom bulten drevs djupare in i sprickan, gick
klangen vid anslaget alltmer upp i diskant. Det är en för alla
alpinister välkänd melodi — klång, klång, klung, klung, klang,
klang, kläng, kläng, kling, kling — och sedan sitter bulten där
bokstavligen bergfast.
När vi samlats, eller rättare sammanklämts, i den lilla klyftan
gav sig Billing iväg uppåt för att klara nästa replängd. Av ett
överhängande parti tvingades han att under rätt svår klättring ge
sig ut ur kaminen, men nådde redan efter något tiotal meter upp
till en väldig klyfta, där det fanns goda förankringsmöjligheter.
Billing fortsatte uppåt men kunde just konstatera, att klyftan
slutade blint i väggen nära Kupolens topp, då ett klippblock lossnade
under arbetet samt började studsa utför med stark fart. Själv
stod jag utom skotthåll men såg till min bestörtning, att
ryggsäckarna blivit »parkerade» på en farlig plats, och i nästa
ögonblick försvann Hammarstens ränsel jämte klippblock ned idjupet.
Vi kunde höra skramlet, då den studsade mot hyllor och utsprång
ännu hundratals meter inunder, tills ljudet slutligen dog bort.
Ett missöde som detta borde nog kunnat undvikas —
åtminstone teoretiskt sett. Vi befunno oss i en sönderklyftad ränna, där
stenslagsrisken var alldeles uppenbar — rännor i en fjällvägg äro
ofta samlingskanaler för fallande stenar. Utrustningspersedlar
bör man givetvis alltid ställa ifrån sig inom döda vinklar, d. v. s.
utanför stenarnas tänkbara störtbanor, men det kan hända den
bäste, att en ränsel blir kvarställd i en farlig zon under pågående
fotografering, repmanöver eller liknande. Händelsen illustrerar
emellertid det speciella riskmoment som föreligger, när två replag
operera i en fjällvägg, det ena ovanför det andra. I svåra
bestigningar bör helst endast två personer deltaga, högst tre. Gå två
replag upp samma väg, bör det sista replaget om möjligt vänta med
sin start till dess det första kommit ett gott stycke på sidan om
väggpartiet ovanför insteget.
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
