Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Santesson: Norr om Kebnekaise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Satitcsson
Jag började tro, att Billing övergått till den s. k. psykologiska
klättertekniken, vilken går ut på att »tro på fästen, som inte
finns, samt att använda dessa med försiktighet». Men i snabb
följd avverkade han de sista svåra meterna och hävde sig upp på
en riktig balkong uppe i väggen av åtminstone någon
kvadratmeters yta. Förbluffad över att finna en så stor plats att stå på,
döpte Billing den till »Torget». När även Hammarsten var uppe,
blev det vår tur, och jag fick än en gång tillfälle konstatera, att
man aldrig skall yttra sig om möjligheterna att klättra upp i en
vägg förrän man tagit i den. Visst var klättringen starkt utsatt —
för övrigt en av de mest utsatta passager jag någonsin upplevat
under klättring — och visst voro hand- och fotfästen små, men
de funnos dock där och voro i stort sett av bästa slag. Kvar stål
dock, att ett stycke svår och starkt exponerad vertikalklättring
som detta, då kroppen hela tiden befinner sig utanför, ej ovanför
klippan, är ovanligt påfrestande för arm- och
skuldermuskula-turen, när fotfästena äro reducerade till nästan ingenting.
Det var därför med glädje vi konstaterade, att sista stycket till
toppen endast bjöd på klättring av lättare slag. Klockan 13.30
voro vi däruppe, klädde av oss halvnakna och njöto av solen och
den underbara utsikten. Det var en av de härligaste stunderna
under hela vår fjällvistelse, härlig kanske just därför att
bestig-ningen krävt en fysisk och psykisk anspänning, från vilken vi nu
alldeles kunde koppla av.
Att gå ned samma väg var gudskelov onödigt, då vi visste, att
en nerstigning tämligen lätt kunde göras norrut.
Då vi återvände till lägret, hade två goda fjällvänner just
anlänt dit för att förena sig med oss. Det var gymnastikdirektör
Emmerich Rossipal samt dr Björn Snellman från Boden. Det
kändes rätt egendomligt att med ens vara omgiven av så många
vänner. I fjällens vildmarker är sex man inte ett sällskap — det
är en folksamling.
Vi hade mycket att tala om, och det blev också goda tillfällen
till det, ty följande dag kom med dagsregn. Hela lägret bröts
upp, och vi flyttade till Vistaskåtan för att kunna umgås under
bekvämare former. Ej förrän den 18 augusti inbjöd vädret ånyo
till högfjällsturer. Rossipal och Snellman startade då för att göra
andra bestigningen av Selmatornet över Kupolen.
Vi andra fyra gåvo oss iväg på en sight-seeingtur, som skulle
kunna kallas »Räitatjåkko runt», en tur, under vilken man får
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
