Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Brilioth: Svenskt 1400-tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verk skild från det för allmänheten tillgängliga mittpartiet i
kyrkan. Av den rika skrud, som smyckade kyrkan på
skrin-läggningsdagen, finnas ännu triumfkrucifixet och några altarskåp
i behåll. Men det stora Mariaskåpet, som nu står på högaltaret,
levererades först något senare till klostret.
En senmedeltida kyrka har ofta varit belamrad med
inventarier på ett sätt, som vi ha svårt att föreställa oss. Att ge en exakt
kommentar till Nicolaus Ragvaldi’s beskrivning skulle också
kräva en ingående studie. Han sysslar mer i förbigående med
det yttre klosterområdet och dess byggnader, systrakonventet i
norr och brödrakonventet i söder, vilket senare nu tjänar som
vandrarhem, och de sammanbindande byggnaderna i väster,
mellan kyrkan och sjön, vilkas grundvalar nyligen blottats.
Det vore för övrigt önskvärt, att klosterkomplexets
byggnadshistoria bleve klarlagd genom en detaljerad beskrivning.
Nicolaus Ragvaldi är emellertid framför allt intresserad av
kyrkans inre prydning. Man sopade den, och bar ut »alla stolar,
bänkar, kistor och träbyggnader, små och stora, och små kor,
som icke hade vigda altaren. Sedan blev kyrkan rymlig och
fager.» Sankta Katarinas grav ombyggdes och täcktes med ett
dyrbart täckelse, på vilket helgonets bild var broderad. De
omfattande anordningar, som företogos kring högaltaret och grinden i
gallerverket mellan koret och mittskeppet, kunna vi knappast
helt åskådliggöra för oss — det gällde ej minst att hindra
olyckor i följd av den folkträngsel, som väntades; detta var också
avsikten med en träbyggnad, som gjordes »utanför grinden
mellan S:ta Katarinas pelare och helge mäster Peders grav». Också
Petrus Olavi från Skänninge — Mäster Peder —, Rirgittas
biktfader och klostrets förste generalkonfessor, hade plats i
birgittinernas privata helgonlista. Runt om altaret uppsattes vaxljus på
hållare och i kronor. Rummet mellan högaltaret och grinden
var täckt med »fothaklædhe», och här voro säten anordnade för
de prelater, som väntades till högtiden.
Nicolaus Ragvaldi gör sig mycken möda med att skildra dessa
sätens anordning, och han ger en ingående beskrivning på hur
kyrkan i övrigt pryddes med massor av ljus, i pipor runt
brödernas omgång och systrarnas kor, och i särskilt tillverkade
ljuskronor; i detalj beskrives en stor träkrona, med ljuspipor
och hängande bleckplåtar, vilken gjorts efter mönstret av den
»krona» av tyg, som hörde till nunnornas huvudprydnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
