Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Brilioth: Svenskt 1400-tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenskt 1400-tal
Också dess ekonomiska resurser hade lidit av Jöns Bengtssons
framfart. Nu hade åter det stora godskomplexet konsoliderats.
Biskopstionden inflöt som den skulle, och ärkebiskopen satt
som tillbörligt var med ett eller ett par indräktiga län av kronan.
Liksom alla den tidens stormän levde en ärkebiskop på resor,
det behövdes nya beten och ständigt nya lador för hans väpnade
eskort. När han drog omkring i stiftet för att visitera, konfirmera
och viga kyrkor och gravplatser, hade han rätt till en viss
gäst-ning i prästgårdarna. Men han hade också flera fasta gårdar att
vistas på. På den uppländska landsbygden lågo Arnö och
Biskopstuna. Sankt Eriks borg i Uppsala, vars grundvalar nu
gömmes av universitetsparken, var ett mäktigt fäste,
sammanbyggt med domkyrkans ringmur, som också kunde tåla en
fiendes angrepp. Men ärkebiskopens särskilda stolthet var dock
Almarestäket. Det hade grundlagts av ärkebiskop Nicolaus
Rag-valdi, i många avseenden den märkligaste av 1400-talets svenska
kyrkofurstar. Platsen var vald med en fältherres blick. Den borg,
som här restes, behärskade vattenvägen mellan Stockholm och
Uppsala och var en strategisk nyckelposition, som gjorde
ärkebiskopen till en mäktigare man i riket än någonsin förr. Skada
blott, att han blev alltför mäktig. Det blev den stolta borgens
fördärv: när den år 1518 ödelädes av Sten Sture d. y., gick ett
av senmedeltidens märkligaste byggnadsminnen till spillo.
Men Jakob Ulvsson tänkte icke blott på jordar och fasta hus.
Han hade sin glädje i att se gudshusen i västerlandets
väldigaste biskopsstift förnyas och förskönas. Sankt Eriks domkyrka
hade nyligen fullbordats, och där fanns ännu mycket att bättra
och försköna — senast år 1473 hade den härjats av eld. På Jakob
Ulvssons tid fulländade Berndt Notke det praktfulla altarskåp,
som förstördes vid branden år 1702. Vid Sankt Eriks grav brann
beständigt en lampa, som stiftats av Sten Sture till ära åt rikets
skyddspatron. Året efter Katarinas skrinläggning sände Jakob
Ulvsson en tjänare till Vadstena kloster för att få undervisning i
konsten att lägga koppartak.Talrika sockenkyrkor fingo under
hans tid nya takvalv, än flera väggmålningar. Resterna av den
kyrkoskrud, som tillkom på 1400-talet, och till ej ringa del på
Jakob Ulvssons tid, göra Uppland till ett av Västerlandets
märkligaste landskap i fråga om kyrkliga konstskatter.
Under ärkebiskopen hörde också Stockholms stad, men här
begränsades hans inflytande av köpstadens ömtåliga sj älvständig -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
