Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Brilioth: Svenskt 1400-tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världsliga tingen. Det hade därför roat honom att sätta på
knagglig vers några enfaldiga »klokskapsråd för hushållning».
Världen bör ha synts ganska god just nu för biskop Henrik — även
om han inte drömde om att hans goda Linköpingsbor en gång
även skulle räkna honom bland Östergötlands helgon.
Över Vättern kom biskopen i Skara seglande. Han hade
också sin egen gård i Vadstena. Biskop Brynolf (Gerlaksson)
var den tredje med detta namn i serien av Skarastiftets herdar.
Fredstiden efter Brunkeberg var ej minst för landet väster om
Vättern en tid av välbehövlig återhämtning. Det hade svårt
prövats av den äldre unionstidens strider. Västgötaslätten var rikare
på minnen från den första kristna tiden än någon annan del
av riket. Här funnos också de av gammalt namnkunniga
klostren i Värnhem och Gudhem. Men 1400-talet blev knappast här
den stora byggnadsperiod, det var på andra håll. Den största
byggherren var Brynolf Gerlaksson själv. Han gjorde det gamla
Läckö till en aktningsbjudande fästning, och han byggde på
Husaby en ny biskopsgård, där man i den stora salen kunde få
se bilder av alla biskopar alltifrån begynnelsen och läsa om deras
bedrifter i tänkvärda rim.
Biskop Olov i Västerås, som kom ridande norrifrån med tjugo
hästar, var ännu en rätt okänd man. Man visste att han var en
dalkarl och att han blivit magister vid Greifswalds nya
universitet. Jakob Ulvsson saknade nog sin gamle vän, den forfarne
biskop Lydeke, som kunde berätta om den tid, då han som ung
klerk tjänstgjort i konung Eriks kansli. Det var han, som
genomförde den stora ombyggnaden av Västerås domkyrka och
åt denna helgedom gav den rymd som tidens smak krävde.
Med skepp från Jönköping kom biskop Nils i Växjö. I kretsen
av Uppsalaprovinsens biskopar var han den ringaste. Endast
fem härad lydde under lians krumstav. Han hade gjort fåfänga
försök att utsträcka sin myndighet över hela Tiohärads lagsaga,
som omfattade också Finnveden och Njudung. Han residerade
på Kronoberg på en holme i Helgasjön. Ett stenhus hade här
rests bredvid den gamla kastalen. Det var ett torftigt gränsfäste
snarare än en värdig biskopsgård. Det var icke mer än tjugo år
sedan det bränts av danskarna. Domkyrkan, där Sankt Sigfrids
ben vilade, kunde icke jämföras med Vadstena klosterkyrka,
än mindre med den höga katedral, som Henrik Tidemansson
nu höll på att resa ännu högre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
