Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yngve Brilioth: Svenskt 1400-tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två svenska biskopar saknades i Vadslena. Biskop Kort Rogge
i Strängnäs hade förhinder. Han var renässansmannen bland
samtidens svenska prelater. Då han tog sin doktorsgrad i Perugia,
förvånade han sina italienska åhörare genom att på klingande
latin prisa de gamla göters bragder. Nu hade han många planer
å bane. Både Tynnelsö och biskopsborgen i Strängnäs skulle
ombyggas. Domkyrkans höga kor skulle fullbordas. Kanske han
redan i Briissel beställt det altarskåp, som ännu står på
högaltaret. Så hade biskop Kort åtskilliga ärenden att ursäkta sig
med — och han var aldrig särskilt angelägen att sammanträffa
med Sten Sture. Finlands biskop kunde icke heller komma.
Magnus Nilsson Stiernkors hade just mottagit utnämningen till
Åbostolen, men icke ännu blivit invigd. Honom väntade en
maktpåliggande uppgift som rikets väktare mot grannen i öster.
Jämte biskoparna kommo även en otalig mängd »canicker
och klercker och abbother» samt annat klosterfolk från de tre
nordiska rikena.
Men translationen var icke blott klerkernas, utan hela folkets
högtid. Den främste mannen vid sidan av ärkebiskopen var
riksföreståndaren herr Sten Sture, och i hans följe befunno sig
en stor del av rikets råd, sju av dem riddare, och fem väpnare.
Vi skulle gärna vilja se för oss den förnäma skaran, granska
deras dräkter och hästarnas mundering, mönstra skaran av
åtföljande svenner. Ännu hellre skulle vi vilja se för oss deras
dagliga omgivning, de gods och gårdar de lämnat, de vägar,
på vilka de kommit samman. Men det är svårare för oss att
här göra oss en åskådlig föreställning än då det gäller de andliga.
Av de monument, som bevarats från 1400-talet, utgöra de
kyrkliga minnesmärkena den överväldigande delen. Källorna
flöda rikare också för kännedomen om de andliga institutionerna.
I kyrkobyggnadskonsten har man aldrig nått högre än under
medeltidens sista århundrade, och vad som då byggdes har i
icke ringa utsträckning bevarats.
De stormannagårdar som funnos voro till stor del byggda av
trä. De ha försvunnit med tiden. De fasta stenhus, som
innehades av enskilda, ha förstörts, eller sedan de övertagits av
kronan uppgått i 1500-talets mäktigare slottsbyggnader. Så är
fallet icke minst med Sten Stures eget Gripsholm. Vi veta, att han
här hade ett kapell, för vilket han utverkade avlat: det var på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
