Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johnny Roosval: Helgonens emigration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johnny Roosval:
HELGONENS EMIGRATION
På 1400-talet öppnade sig alla himmelens hus och de
glorieskimrande personerna begynte vandra ned till jorden. Somliga
av dem fanns där redan förut, det är sant. Sankt Franciskus
t. ex. hade säkert icke varit en dag borta från sina syskon bland
människor, djur och blommor. Sankte Per såg man överallt
och kände väl igen på tofsen i pannan, liksom Paulus med det
långa skägget. Det är sant att den stora helgonemigrationen inte
försiggick på en gång. Den började tidigast i Sydeuropa. Klimatet
underlättade övergången. Men till Sverige kom knappast ens
Sankt Franciskus i påtaglig gestalt förrän på 1400-talet.
I allmänhet hade ju helgonen efter sin jordiska död njutit vilan
i Paradis. Från fjärran kände de doften av rökelse. Tornspiror
sågo de, som växte upp genom molnen från kyrkor, som hette
med deras egna namn. Men först i medeltidens sista skede
begynte denna märkvärdiga utvandring, som nästan var en
revolution mot den himmelska överheten. Hur skulle de kunna låta bli
att emigrera? Människorna behövde hjälp och de tydde sig till
helgonen. Helgonen var ju liksom av deras egen klass. De
förstod människornas böner och bönerna blev till slut så heta, att
helgonen måste flytta till jorden.
Till flyttning hör nya bostäder på det nya stället. Därför hade
också människorna börjat bygga en-rumslägenheter åt sina
fjärran vänner. Det var helt naturligt. Lägenheterna var
blygsamma i planform och ofta med sadeltak, som på en enkel stuga.
Men proportionerna var mycket stora, liksom beräknade för
övermänskliga väsen.
De nya husen stod i rad utmed kyrkornas långsidor. I
Stockholms Storkyrka började helgonens bostadsbygge som sig bör
med ett stort Mariakapell på sydsidan redan år 1340. Det finns
ännu kvar med sina målade valv. Sedan kom Sankt Martins
kor, Sankt Andreas’, Sankt Gertruds, Sankt Henriks o. s. v. När
raden av hus var färdig på sydsidan såg kyrkan ut som en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
