Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johnny Roosval: Helgonens emigration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helgonens emigration
tronar med manteln och tunikan majestätiskt draperade från
skuldra till fot. Något av detta är kvar i nedre hälften av
Hejde-Olof. Men överkroppen är formad av den nya tidens
verklighets-krav, här dikterat av skräddaren. Vapenrocken är så skickligt
skuren efter kroppens form att torson ser ut som naken, jämförd
med den veckhöljda underkroppen.
Vid denna tid hade Europas stora kostym-revolution ägt rum,
och den från antiken ärvda, lösa draperingen eller bluslika snittet
ersattes av åtsittande fodralartat skurna dräkter. Även det tunga
bältet, som hänger meningslöst över Sankt Olofs höfter, hör till
tidens modejournal.
Uppsynen är varken helig, krigisk eller konungslig, snarare
som en vänlig äldre herre från Oscar II:s tid. Denna borgerliga
typ är befryndad med ett nyuppträdande Kristusideal.
Genom överdriven förlängning, mittbena m. m., har en
salvelsefull helighetstyp uppstått, vilken lanceras som autentiskt
Kristusporträtt. En påpasslig forfalskningsindustri fabulerade att
Herren själv genom ett slags kontaktfotografi skapat ett
avtryck av sitt ansikte på en duk, som han givit en konung
Ab-gar; och att denna återfunnits. En glasmålning i Mästerby kyrka
på Gotland utgör en nära replik av denna s. k. Abgarbild (sid. 66).
I sitt nästan helt svart-vita utförande, infattat av prydligt
målade evangelistsymboler i gult och svart, gör ansiktet intryck av
en nykter fotografi i förstoring, insatt i en fin ram med poetisk
utstyrsel.
Nästa skede, Engelbrektstiden, medför en långt rikare
konstnärlig verksamhet, en varmare känsla och samtidigt ett finare
iakttagande av verklighetens enskildheter.
I Askeby forna nunneklosterkyrka återfinna vi ett av tidens
mästerverk, en Marieklagan (sid. 68). Jungfru Maria är byggd
av båglinjer. De pressa sig fram i bölja efter bölja i riktning mot
Sonens bröst och huvud, dit också moderns blick söker sig.
Den döde tyckes sjunka och liksom släpas ut åt höger, där
underbenen hänga ned på marken. Det är en spänning mellan
kärleken, som tränger sig mot den älskade, och Dödens tyngd.
Kurvornas svängning poängteras genom några små partier
lodräta linjer: i huvudduken, handens fingrar, vecken mitt på
Marias vänstra knä. Den stora glorierundeln förmedlar mellan
figurernas fria linjespel och baldakinornamentikens bundna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
