Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johnny Roosval: Helgonens emigration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, vi vet att helgonanamnet är en mask, att riddaren betyder
det kämpande och segrande fria Sverige och draken den
krossade inkräktaren. Ja, monumentet går ännu närmare till sin
tids verklighet. Halvt dolt under seltyget synes, liksom inbränt
med järn på hästens länd, Sten Stures ägaremärke, de tre
sjöbladen. Om hästen är Herr Stens, vem är då ryttaren? Herr
Sten. Men en bokstavlig porträttlikhet var icke meningen. Häst
och rustning var tillräckligt igenkänningstecken för samtiden.
Monumentet är Sten Sture maskerad som Sankt Göran eller
Sankt Göran, förklädd till Sten Sture, hur man vill säga det.
Vem är då monumentets andra huvudperson, den fagra
prinsessan med lammet? Varför icke riksföreståndarens gemål,
Ingeborg, hon, som herr Sten i aldrig svalnande, chevaleresk
kamratlighet kallar i brev »min kiära stallbroder». Till slut får
Heidenstam rätt, som i sin roman tänkte sig prinsessan
formad till efterbildning av en levande, älskad kvinna. Fastän på
ett annat sätt än den store diktaren beskrev, icke skulptörens
älskade men beställarens. Ja, detta är säkert innebörden i de
båda bilderna. Naturligtvis är prinsessan också först och sist
symbolen av det befriade Sverige. (Om Sankt Göransgruppens
huvudfigurer se inledningsbilderna till denna årsskrift.)
Men gruppen har ännu en märklig medspelare: en byst av
ett av drakens offer (bilden härintill), som förkroppsligar
begreppet martyr. Han är det namnlösa, men icke mindre verkliga
porträttet av ett folk som blöder under krigets sår, ett monument
över Brunkebergsslagets »soldat inconnu».
När Notke fått beställningen på Thomas Becket-statyn, som
från Skepptuna kommit till Historiska museet (sid. 77), var han
mer än vanligt fri att skapa självständigt och nytt, eftersom
Thomas var ett ganska sällsynt helgon. Som realist måste han
sökt en typ i levande livet. Kände han Jakob Ulfsson,
ärkebiskopen i Uppsala? Utan tvivel, eftersom ett av konstnärens
största uppdrag gällt Uppsala domkyrka och tillkommit just i
Jakob Ulfssons första ämbetsår — den stora bildtavlan över
Sankt Erik. Det är sannolikt, att ärkebiskopen icke varit
främmande för Thomas-bildens anskaffande och för beställningens
placering hos Notke. Vi känner hans intresse för konsten. Hans
vapen pryder talrika muralmålningar i Uppland från tiden för
hans episkopat. Jakob Ulfssons biografi har en viss likhet med
ärkebiskop Thomas av Canterbury. Liksom denne var han först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
