Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: Ovan Långheden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och uppbära kronoarrendet från gruvan kunde medföra svåra
frestelser under dessa tider av osäkerhet och svag konungamakt.
Om vi nu skulle roa oss med att följa Jöns Ingemarsson till
Ornäs!
Men vi börja inte vid Aspeboda utan ända inne i Falun, dit
han säkerligen ofta hade ärende.
»Köpstaden på falan» bestod väl då för tiden bara av
mark-nadsbodar och några få gårdar mellan ån och åsen, på vars
krön Åsgatan nu stryker fram, men den var likafullt då som
nu en samlingsplats för både Dalarna och Bergslagen. Stora
Kopparbergs bergslag, »världens äldsta aktiebolag», som ända sedan
1200-talet brutit sin gruva, gav redan under medeltiden arbete
åt en god del av landskapets invånare, ty gruvor och
kopparhyttor behövde både arbetare, ved och träkol. Tre till fyra
månader tog det, innan ett malmstycke blivit en koppartacka, och
körslorna togo också sin rundliga tid. År 1406 funnos 21 hyttor
vid berget, därav två frälse, och mot århundradets slut var
årsavkastningen i medeltal 140 ton koppar. Det var inte mycket
mot vad 1600-talet skulle komma att ge, ty då kunde t. ex.
kulminationsåret 1650 komma med omkring 3 067 ton koppar, men
det var ändå en aktningsvärd siffra, som representerade stora
värden i 1400-talets fattiga Sverige.
Det gick således livligt till på Kopparberget, och folk saknades
inte. In- och utsocknes gruvdelägare kommo resande för att
bevaka sina intressen, handeln blomstrade efter dåtidens
blygsamma mått, Dalregementet hade sin motsvarighet i väpnade
bergsmanssvenner och bondeuppbåd, och om orten haft tidning
skulle det den tiden inte ha varit något tryckfel, om den ibland
— som en nutida avisa en gång gjorde i samband med en
idrotts-tävling — hade utlyst »samling till uppror på Kopparvallen vid
Falun». Torgdagarna voro nog proportionsvis lika besökta som
nu, även om man inte kom dit med kärra, buss eller tåg, ja,
troligen var främlingsinvasionen ofta större, ty norrlänningarna
körde sina speciella varor över Hälsingskogen, västgötarna
kommo Kopparbergsvägen fram med sina oxdrifter, köpstadsmän
från Rumboland saluförde både nyttiga och onyttiga ting och
dalkarlarna bjödo ut vad skog och fäbod givit. Dalkarlarna
räknades nämligen också till främlingarna, liksom än i dag, ty
enligt alla gamla begrepp börjar Dalarna först vid älvmötet i
Gagn ef. Att den sträva och vadmalsgrå flocken, som den tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
