Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: Ovan Långheden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade inte detta vördnadsvärda minnesmärke ännu stått här på
udden och fröjdat både öga och sinne med sin enkla ståtlighet!
Låt vara att det på 1700-talet uppsnyggats med rödfärg,
spån-täckning och en romantisk trappa — det är i alla fall ett av våra
få bevarade trähus från medeltiden och har visat sig ha ännu
mycket mer att berätta än bara ett Vasaminne. Forskarna ha
dragit mycken lärdom ur studiet av dess arkitektur, och även
den som ingen forskare är kan under ett par stilla timmar skymta
något av fädernas värld, medan han strövar omkring dess åldriga
timmerväggar och gästar under dess ryggåstak.
Lika litet som svalgångsbodarna vid våra dagars gamla
dal-gårdar var Ornäsloftet gårdens huvudbyggnad. Men dess
ståtligaste hus måste det ändå ha varit, ty det inrymde gästvåningen,
och även dess viktigaste, eftersom källaren och visthusbodarna
lågo här. Tjuvar bröto sig inte lätt igenom det mäktiga timret
eller de små gluggar med skjutluckor, som förutom karnappet
voro de enda öppningarna utåt, och om någon obehörig listade
sig in på tunet fanns gårdvaren till hands i hundkojan under
trappan. Den hundkojan finns där än, fast den ursprungliga
lofts-trappan, som väl mest liknade en stege, fått vika för en
fjällbeklädd vindeltrappa, och likaså kan man ännu beundra de
bastanta, järnbeslagna dörrar, som spärrade tillträdet till ostar,
smörbyttor, tunnbrödstinor och allsköns torkade och saltade
varor, för att inte tala om alla gångkläder och vävnader, alla
pälsar och snövita fårskinnsfällar, som hopades här i växande
överflöd.
I vinkel med loftet låg stugan, hemfolkets vardagsrum,
sovrum, matsal och arbetslokal. Ett par stadiga stockvarv lyfte ett
ryggåstak, där takveden låg i knäppen över nocken och vindögon
blickade mot skyn, och kanske fanns det också några ljusgluggar
i väggarna, men i så fall bara in mot tunet. Gårdsfyrkantens
övriga sidor kantades av stekarhus, bagarstuga, bodar, stall och
ett portlider med utgång till fägården, som var lika sluten och grå.
Det var som en borg av kärnfur, kärv och avvisande mot
yttervärlden men full av trygghet för den som var hemma här. Vid
stranden hade man båthus och fiskebodar, och kanske fanns det
också en kålgård, där man kunde njuta sommarkvällarna och
den betagande utsikten över sjön med alla dess uddar och holmar.
Här gingo åren sin jämna gång från sommar till jul och från
jul till sommar igen, fyllda av de otaliga bondesysslor, varför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
