Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birgitta Ahlberg: Ovan Långheden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jöns Ingemarsson däremot uppsökte sin egen bädd nere i
stugan och somnade tungt av det myckna ölet, hans hustru
gick ännu en stund och stökade på husmödrars vis, innan hon
mödosamt tog sig nedför trappan och gick in för att göra som han,
medan gården slumrade in under den bleka sommarnattshimlen.
Den sista stora avskedsblicken över Öster Bergslagen fingo vi
till slut från Rösåsen söder om Runn, vars brandtorn också är
utsiktstorn för den som vill beskåda landet.
Ja, det är förvisst »ett härligt land», som den gamla dalvisan
troskyldigt bekänner! I söder ormar älven genom Husbybygden,
som skiftar i guld och grönt, och där skogarna ta vid i öster
gömmer sig Klosters idyll vid foten av det blånande Garpenberg.
Bispbergs klack trycker tungt i sydöst, Silvberg glider
omärkligt över i Tunabergen, och uppe på slätten ryker Domnarvet
mot Djurmo klack, som skjuter fram likt en bastion vid porten
mot övre Dalarna. Österut gå milsvida skogar långt in i
Gästrikland, men i norr ligger hela stora Runn mellan skogsmörka
och odlingsljusa stränder. Utan att se det vet man var
Ornäs-loftet står på sin udde, var Rankhyttan ligger vid det soliga
Vikastrand och var Torsångs och Vika kyrkor gömmas bakom
skogen, och längst i norr anar man det gamla Kopparberget och
de långa, ljusa dalar, som skjuta upp genom skogarna där
Norrlandsgränsen går fram.
Flygande molnskuggor jaga för vinden och skifta ljus och
skugga, skogarna blåna tungt för att plötsligt ljusna i barrgrönt,
bygden solar sig en stund och tyckes strax därpå krympa under
hotfullt skuggande moln. Ljus och skugga ha också i alla tider
växlat i Dalarnas öden, och stundom har det väl kunnat tyckas
som om skuggan skulle bli bestående. Från urminnes tid var
livet en kamp mot stenar och vildmark, nöd och sorg, rovdjur
av alla arter, både i villande skogen och ute i människornas
värld, men aldrig har den kampen skärpts så som då den gällde
frihet och rätt. Det hade sin giltighet i forna tider och har det
ännu i dag, både i Dalarna och i hela Sveriges land. Vårt arv
från 1400-talet är inte bara den eviga kampen för hem och bröd,
utan också för det ideal, som biskop Thomas uttryckte med orden:
»Var hellre fri än annans träl, så länge du kan dig röra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
