Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gunnar Ullenius: Norrländsk kyrkstad och kyrkhelg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gunnar Ullenius:
NORRLÄNDSK KYRKSTAD OCH KYRKHELG
Norrlands medeltid — vem minns väl inte den? Den har i
avsevärda delar funnits kvar ända in på 1900-talet. Mer än en
glimt av den har mött den ännu levande norrländska generation,
som står med ena foten i en snart helt försvunnen värld — de
stora avståndens, gångstigsbygdernas, isoleringens,
naturahushållets, folksedens och folktrons åldriga värld.
Vi bodde sex landsvägsmil från sockenkyrkan — ett fullt
acceptabelt medeltida mått alltså, men dock vid järnväg.
Närmaste granne var den låga raden av grå, timrade
handelsmagasin, dit »lasskörarnas» ringlande karavaner nådde fram i den
smällande kalla vinterkvällen. Där stod gubben Mesak,
kommissionären, snörvlande och rimfrostig i lyktskenet och vägde upp
lasten, som bestod av hela berg med hopknippade renhudar, ett
och annat räv-, varg- eller björnskinn samt massor av fruset
renkött, skogsfågel och lappmarkssik. Allt kom från den stora
vintermarknaden i Jokkmokk och skulle lagras i magasinen för
vidare utförsel söderut. Jag vill lova att det var en medeltida tavla
detta, ja mer än så, det var medeltiden själv som dröjt sig kvar in
i järnvägens men före bilarnas tid. Och dessa ålderdomliga
glimtar mötte en snart sagt överallt.
Där var t. ex. farbror Ernst, som mindes hur det var, när man
körde Gällivaramalmen i pulka efter ren genom skogarna ned till
kustlandets små järnbruk — en sträcka ibland lika lång som
avståndet mellan Stockholm och Malmö. Mer än en enda stackars
klump på 100 kg orkade inte en ren med, och ändå stupade den
ofta på vägen och måste slaktas. Nu, bara 80 år efteråt, lastar
man flera hundra sådana renlaster i en enda malmvagn, och ett
ordinarie tågsätt drar med lätthet ned tjugu tusen renlaster till
kusten på några timmar. Medan ni sover. Men, farbror Ernst
berättade också annat. Om hur hans fader under den första stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:10:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1944/0122.html
