Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ullenius: Norrländsk kyrkstad och kyrkhelg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trävarutiden steg upp i sin släde i Kalix, vederbörligen utrustad
med vargskinnspäls, matskrin och reseschatull, för att åka den
130 mil långa vägen till Stockholm i affärer. En gång reste han på
det sättet ända till Moskva. Det var inte mer än femtio mil längre.
Säg mig, är inte detta väl konserverad norrländsk medeltid?
Och hemma! Hur smeto inte vi pojkar med ögonen över axeln
rysande förbi den vindfällsliknande, grå backstuga, där
Lapp-Kristin hade legat sjuk av brännsår något årtionde förut. Såren
hade hon förvärvat på det sällsammaste sätt. Djupt trollkunnig
som hon var, hade hon förvandlat sig till ett kvastskaft för att ostört
kunna »förgöra» kreaturen i en skogsbondes ladugård, flera mil
hemifrån. Sedan korna varit sjuka en längre tid, började man
misstänka kvastkäppen, som ingen av gårdsfolket kunde erinra
sig ha sett i ladugården innan korna sjuknade. Så kastades
plötsligt en afton kvastskaftet i ladugårdsbrasan, därifrån det
dock snart borttogs. Och se, korna blevo strax friska, men
häxan fick brännsår i sin säng fem mil därifrån. Ja, nog stod
den norrländska medeltiden kvar som en nära realitet ännu kring
sekelskiftet, det är säkert det.
För syd- och mellansvensken i allmänhet och för mången
norrlänning med för den delen kommer den norrländska
huvudbygden sannolikt att vara ett dimhöljt begrepp, ända till dess han,
säkerligen ganska snart förresten, får tillfälle att beskåda den
från luften. Norra stambanan, som ju ännu är huvudleden till
övre Norrland, ger endast i sin nedre del en rätt uppfattning om
den äldre norrländska bygden. Redan i södra Hälsingland
lämnar den kustlandet och skär sedan rakt igenom skogslandets
breda mörka matta, klättrande upp över älvdalarnas stegpinnar
i det ofantliga norrländska moränlandskapet. Nej, först den
moderne Nils Holgersson, som efter kriget luftledes färdas upp från
Stockholm till Luleå i Aerotransports eller Statens norrländska
luftbussar, får möjlighet att med ögat omfatta huvudlinjerna av
den gamla norrländska bygden. Mellan skogen och vattnet
kommer han att finna den, dels i det ljusgröna, ömsom smalnande,
ömsom vidgade kustbandet, dels i älvdalarnas långsträckta
grönskande oaser genom tiomilaskogen.
Rummets utsträckning är den faktor man framför allt får taga
hänsyn till, om man vill lära känna det medeltida Norrland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
