Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: 1400-talsmåleri i uppländska kyrkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Näsström
där närmare ett decennium, och alla som varit hans elever
vittnar om vilken sjudande och inspirerande upptäckartid det var.
Nästan alla dessa elever har sedermera blivit bemärkta män
och kvinnor. Där var Sigurd Wallin och Carl R. af Ugglas, som
representerade en något äldre generation än de övriga, där var
Karl Asplund och Gunnar Mascoll Silfverstolpe, Henrik Cornell
och Ragnar Josephson, Gerda Boéthius och Ingegerd Henschen,
Akke Kumlien och Anders Billow och många andra bärare av
20- och 30-talens humanistiska kulturliv i vårt land.
Sigurd Wallin har berättat några drag, som förklarar den
ungdomliga entusiasmen för Roosvals lärarpersonlighet. Hans
undervisning blev inte bara pappersprassel, han lockade dem med
sig ut ur föreläsningssalar och studiekupor, och muntra
cykelpatruller rullade ut över slätten och in i kyrkbyarna.
Forsknings-glada ungdomar, beväpnade med kameror, måttband och
anteckningsböcker, stormade kyrkorum och tornkamrar, sakristior
och stigportar för att spåra upp undangömda konstföremål. Och
när de sedan skrev sina kandidat- eller licentiatuppsatser och
försvarade dem inför Roosvals seminarier, behandlades de som
självständiga vetenskapsmän. Det var en fröjd att leva. Och så
blev det fart och fläkt över den alltjämt pågående konsthistoriska
undersökningen av 1400-talets kyrkomåleri.
Nu har vi alltså tangerat två förutsättningar för vår vidgade
förståelse av detta måleri: den moderna naivismens inverkan på
vårt estetiska åskådningssätt och den från Roosval utgående
vetenskapliga utforskningen av materialet. Men sen kommer en
faktor till, fullt ut lika viktig som de bägge tidigare. Det är
Sigurd Curmans verksamhet som kyrkorestaurator, ty utan den
och dess följdverkningar skulle vår kännedom om själva
monumenten ha varit betydligt fattigare och dunklare.
Den unge Sigurd Curman tvekade länge i valet mellan en
humanistisk och en teknisk yrkesväg, men på våren 1896 gjorde
han en resa i Italien och blev då så gripen av den gamla konsten,
att han inte ville tänka sig en levnadsbana utan anknytning till
den. Det var vid en tidpunkt, då starka röster här hemma —
efter de trista erfarenheterna från den hårdhänt »stilrena»
restaureringen av Uppsala domkyrka och Gripsholms slott — började
reagera mot metoden att, som Heidenstam kallade det i sin
berömda stridskrift »Modern barbarism», göra »gambla hus ændnu
gamblarc» och då Ferdinand Boberg i en skrivelse till Konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
