Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: 1400-talsmåleri i uppländska kyrkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1400-talsmåleri i uppländska kyrkor
aktligaste över orgelläktaren eller helst ute i vapenhuset. Men
denna regel iakttas inte alltför strikt. Ute i Härnevis vapenhus
finns t. ex. ett av de uttrycksfullaste Kristusansikten jag mött i
svenskt kyrkomåleri. Det är framställt i en asketiskt torr och
förbränd färgskala — mot den heliga Veronicas svetteduk — och
under bloddropparna från tornekransen blickar det marterade
ansiktet fram med en lidandets höghet och renhet, som man
måste söka motsvarigheter till i italienskt renässansmåleri.
Det är förresten värt att studera, hur Albertus Pictor
framställer ansiktsuttryck. Han skildrar inte affekter och passioner
med någon individualiserad psykologi utan nöjer sig med att
skilja på två helt motsatta människotyper: den goda och den
onda. Den goda ansluter sig mer eller mindre direkt till
Kristusansiktet i Härnevis vapenhus, med fromma ögon, tunn näsa,
liten snörpt mun och regelbundna drag inom ansiktsovalen. Den
onda däremot röjer sig lika burdust som boven i de gamla
hederliga detektivromanerna: han ser ut att lida av vad läkarna
kallar akromegali, d. v. s. en sjuklig förvuxenhet i
ögonbryns-bågar, näsa, haka och läppar. Pannan är låg och knölar sig över
näsroten, näsan hänger som en höknäbb eller en formlös klump
ner över de tjocka läpparna, som öppnar sig i ett brett grin över
korta, stabbiga tandbetar, och blicken har en djurisk lystenhet.
Man kommer att tänka på de nedriga judekarikatyrer, som
anträffats bland gammal hellensk skulptur. Det är emellertid bara
män av t. ex. Kains moraliska typ, som Albertus Pictor avbildar
med slik fysionomi. När det gäller mera förnäma herrar av
tvivelaktig vandel, föredrar han att konkretisera deras fula tankar
i de ting de tänker på och inte i deras minspel. Och på den
punkten har vi åter igen ett exempel i Härnevis vapenhus. Där
står Kristus med passionsredskapen, flankerad av två
knäbö-jande män, en andlig och en världslig. Från den förres mun går
det ett slags »tankelinjer» till Frälsarens fem sår och törnekrona,
men från den världslige, som trots sin fromma uppsyn har
tankarna på helt annat håll, går linjerna till hans genomskurna borg,
där de träffar hans guldskrin och garderob, de fyllda grytorna i
hans kök och vinfaten i hans källare.
Männen i Moses följe, som plockar manna i öknen, är elt av de ofta
återkommande motiven i Albertus Pictors bibliska bildvärld. Genom
sina dräkter och sitt husgeråd ger de en inblick i 1400-talets vardagsliv.
Denna figurrika, skickligt komponerade scen finns i Härkeberga kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
