Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: 1400-talsmåleri i uppländska kyrkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Nåsström
Albertus Pictor var en mästerlig bildregissör med dramatisk
kraft och fart i penselgreppet. Vad som brister i fysionomisk
variation, ersättes av hans förmåga att ordna livfulla figurgrupper,
vilkas åtbördsspel och rörelserytm ger klart besked om vad som
försiggår ibland dem, det må — såsom i Härkeberga — gälla
yttersta domen, där de goda och de onda känns igen på sina
gester, eller dansen kring den gyllene kalven, där de vulgära
gestalterna skumpar runt som fulla bönder i en långdans till
säck-pipsblåsarens fåtoniga böl. Han kunde både sin bibel och sin
Biblia pauperum, och han förstod att vädja till sin publik med
ett slags journalistisk känsla för slagord och direkthet.
Det är klart, att man i hans bildvärld skall finna många
reportage om samtida liv under de bibliska rubrikerna. När
Sa-lomo sitter till doms i Täby kyrka, ter han sig som en svensk
medeltidskung på räfst- och rättarting bland sitt husbyfolk, och
när döden därsammastädes spelar schack med mannen, är
mannen en borgare från Stockholm, som i fasa för den obönhörliga
utgången av spelet trycker handen mot sitt dunkande hjärta. När
livshjulet snurrar i Härkebergas vapenhus mellan fröjdernas
spelande narr och den grinande benrangelsmannen, är det tre
svenska herremän, som virvlar åstad på det alltför snabba hjulet:
den unge vivören med snibbskor och bjällerband på ryggen
(precis som Bengt Jönsson Oxenstierna i Tensta), husfadern med
praktfullt broderat bröstkrås och tummarna förnöjt instuckna i
läderbältet, och den gamle skäggige gubben med sina tofflor kring
giktknölarna och sin stadiga käpp. Sist i leken kommer den döde
i sin svepning, men han är internationell och anonym . . .
Jag har fått för mig, att Albertus Pictor, rikast bland
huvudstadens målare, fastighetsägare i Gamla stan och spelman i Helga
Lekamens gille, var en ganska lustig ture, som under sitt
vagabonderande mellan bondkyrkorna inte tog alltför högtidligt på
sin uppgift, även om han var stolt över sin yrkesskicklighet och
inte stack under stol med sin betydenhet. Han tyckte om att leka
och skoja, och man har otaliga exempel på hur han kunde
tilllåta sig en plumphet mitt i ett seriöst sammanhang och att släppa
lös sin skurrila fantasi, där han trodde sig minst bevakad. Det
roade honom att i en valvanfang — såsom nu i Täby —■. låta
blomrankan växa ut som en svans ur en hundrumpa och att
låta hunden hugga käftarna i rankan, innan den växer vidare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
