Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rune Norberg: Ur allmogens och hantverkarnas liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mänhet ganska ålderdomligt med avseende på metoderna.
Fäbodväsendet torde ha varit mycket vanligt även så långt söderut
som i Småland och Västergötland.
Ett område som under 1400-talet upplevde en ekonomisk
blomstringstid av stora mått var Norrland, där bebyggelsen börjat
breda ut sig redan under föregående århundrade.
Naturtillgångarna — framför allt skinnvaror och fisk eller i södra Norrland
järn — spelade här då som nu den största rollen, och handeln
med dessa begärliga varor var så inbringande att de stora byarna
vid kusten och älvmynningarna vid medeltidens slut hörde till de
burgnaste i landet. Denna rikedom avspeglas också i den livliga
verksamhet, som utvecklades inom den kyrkliga konsten. Vår
ledande nationella konst under senmedeltiden har i stor
utsträckning skapats i Norrland, medvetet konservativ och nationell.
Främsta namnet var bildsnidaren Håkan Gulleson i
Hälsingland, bonde liksom flera av de kända samtida konstnärerna.
Bondens sociala ställning berodde på hans förmögenhet, och det
rådde säkerligen stor skillnad mellan självägande bönder,
arren-datorer och »löskemän», d. v. s. legohjon. En särskild
kategori utgjorde gerningsmännen, d. v. s. hantverkare, som funnos
på större gårdar och konkurrerade med städernas skrån. På
gränsen till bondeståndet stod också lågfrälset, som väl i vanliga fall
levde på samma enkla sätt som bönderna.
En annan viktig grupp, delvis bestående av bönder, delvis av
lågfrälsemän, utgjorde bergsmännen, som hade stort ekonomiskt
inflytande men också träffades av våldsamma kriser så att de
måste lägga ned gruvdriften eller realisera sina gruvor till
högadel och kyrkofurstar. Man kan lätt föreställa sig vad ett sådant
ekonomiskt sammanbrott skulle betyda i form av arbetslöshet
långt utanför Bergslagens gränser.
Om man kunde förflytta sig tillbaka till 1400-talet och göra en
resa i landet, skulle man knappast känna igen sig i de
mellansvenska landskapen. Naturen såg annorlunda ut: skogen och
ängsmarkerna hade mycket större utrymme än nu. Och
bebyggelsen företedde en helt annan bild än i våra dagar. Enstaka
gårdar voro sällsynta, och byggnaderna voro i stället koncentrerade
till byar, där gårdarna lågo tätt intill varandra. Varje gård bestod
en av hel grupp olika hus, ett för varje ändamål, de flesta endast
en våning höga: stuga och stekarehus, sömnhus, visthus, här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
