Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rune Norberg: Ur allmogens och hantverkarnas liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bärge, fähus och kanske stall. I finare fall också en kölna för
beredning av malt. Betydligt vanligare än i våra dagar var bastun.
Vad bergsmännens byggnader beträffade kunde dessa få
monumentala former. Se på Ornässtugan, som är en loftbod och det
enda som bevarats av bergsmannen Arendt Perssons gård.
Ursprungligen lågo alla dessa hus var för sig inom ett gemensamt
stängsel, men när byarna växte och utrymmet blev trängre
byggdes husen samman och gården fick då ungefär samma utseende
som de stadsgårdar man ännu kan se t. ex. i Arboga. Till gården
hörde vanligen både en liten kålgård, en bigård och en
humlegård. De båda sistnämnda voro nödvändiga för öltillverkningen.
Ägorna voro oftast indelade i små lotter, placerade efter
gårdarnas läge i byn. Avsikten var givetvis en rättvis fördelning, men
resultatet blev efter många uppdelningar föga lyckat. Otaliga
gär-desgårdar behövdes för att skilja de små jordlotterna åt, och
byalagets män blevo beroende av varandra vid utförandet av sitt
arbete, som säkerligen till stor del utfördes gemensamt. Detta är
ett av de specifika dragen i det dagliga livet i en by,
gemensam-hetsarbete, gemensamma nöjen och gemensamma plikter.
Gille och skrå.
Det finns inom 1400-talets svenska samhällsliv en företeelse, som
på en gång förefaller så märkvärdigt modern och ändå har sina
rötter i förkristna sedvänjor. Det är gillesväsendet, som under
senmedeltiden här i landet liksom på andra håll upplevde en
blomstringstid av stora mått. Lyckligtvis ha utförliga stadgar bevarats för
flera sådana gillen, så att vi kunna få en ganska god föreställning
om vad ett gille verkligen betydde och hur det fungerade.
Gillet var en sammanslutning för medlemmarnas skydd och
inbördes hjälp och för sällskapliga sammankomster. I denna
form möter oss för övrigt gillen här i landet under 1000-talet.
Gillena hade i regel också en religiös inriktning, ja, stundom var
denna huvudsak. Men det kunde också hända att vapenövningar,
framför allt skytte, spelade en framträdande roll. Gillet fungerade
då som ett slags hemvärn, något som ju var synnerligen
välbehövligt under 1400-talet med dess ständiga strider.
Rekryteringen av medlemmar växlade. Det fanns i städerna
gillen, som uteslutande höll sig till medlemmar av samma yrke,
alltså handelsgillen eller hantverksgillen, vilka då närmade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
