Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Dagar på Tjörn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så förnötte vi ett par kvällar i en lorja utanför Berga strand,
medan solen sjönk bakom Hakenäs. Någol större fiskafänge blev
det inte, och Karl tyckte som så, att det kunde gå an för
sportfiskare och sommargäster men knappast var något för den som
hade fiske till näringsfång. Då skulle det vara garn och baekor
och helst bottengarn, ett slags jätteryssjor, som ett par fiskarlag
lagt sig till med och som tog all slags fisk. Men vi hade båda vårt
yrke i land — Karl var ju både målare och snickare —, våra liv
hängde inte i dörjelinan, och då räckte fångsten till.
Tidigt en morgon följde jag bröderna Rutgersson i Böggevika
ut över Hake fjord för att »dra garna». För dem var det
födkroken och rena rama allvaret. De hade också grejor därefter, en
präktig motorsnipa och långa garnlänkar. Utåt hade vi bråttom,
så då offrade vi något av det dyrbara motorbränslet, men vi
hissade också seglet, som åter kommit till heders och hjälpte bra
till. Det gick undan med god fart förbi Hakenäsets yttersta udde
och de kala Dunskären söder därom, ut på den stora öppna
fjorden mot Inlandsidan i fjärran. Måsarna kretsade över oss,
och skrämda ejderkullar for som små skummande racerflottiljer
över vågkammarna. Sjön blev allt gropigare och stänket smällde
mot oljerockarna, men snipan red fint över kammarna och seglet
stöttade. Bland holmarna söderut presenterade »Viten» sig
själv, den glänste verkligen vit i morgonsolen. »Katta» var
också ett betecknande namn; den holmen låg som en
hopkrupen katt, färdig till språng — om den lekte råtta med något
mindre skär, kunde vi inte se. Suveränt över hela kusten reste
sig i sydost den fjällklumpsliknande Blåkolln, Bohusläns eget
Blåkulla, aktuellt då påskeldarna brinner på bergen.
Långt ute på vattnet guppade andra små båtar, stadde i samma
ärende som vi — ynkliga små skal ute på den böljande ytan
mellan en omätlig himmel och ett stort djup. Och dock hade vi vid
närmare betraktande en bra båt med en stark motor och stort,
svällande nytjärat segel. Tre handfasta män var besättningen.
Så siktade vi den första »välen», ett stort korkflöte med en liten
vit vindsliten flagg. Seglet halades ned och medan den ene av
Rutgerssönerna skötte motorn, ställde den andre fram en
fiskeback, högg flötet i flaggpinnen och började hala in. Garnet rann
över relingen upp i backen, och snart började silvret blänka.
Mest var det skäddor av olika slag — rödspottor, skrubbor och
gapare — men också torsk, kolja och en och annan makrill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
