Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl-Julius Anrick: Vår strävan med vandrarhemmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från sin ordinarie befattning, fick inspektören för föreningens
fältverksamhet jägmästaren Nils Fröling med biträden, varibland jag vill
nämna fru Hansine Wahlberg, överta det fortsatta organisationsarbetet
med vandrarhemmen vid sidan av alla bestyren för fjällanläggningarna.
Snart var det behövligt att organisera vandrarhemsarbetet, som under
tiden också hade vidgats med raststugor i närheten av de större
städerna, inom en särskild avdelning på föreningens byrå. Denna
förestods åren 1938—39 av löjtnanten, numera kapten Arne Freese och
ledes sedan år 1940 av fil. kand. Gunnar Frödin. På dessa intendenter
och deras medhjälpare har arbetets tunga vilat och föreningen och
allmänheten har all anledning att till dem uttala tack och erkännande
för deras värdefulla insatser.
När arbetet började såg även den mest optimistiske fram mot ett
vandrarhemssystem som på sin högsta höjd skulle i en framtid komma
att omfatta 100 vandrarhem. Som första etapp ville man ha dem till
stånd i Siljansbygden, i Mälardalen, utmed Göta kanal och östra
Vätter-stranden, eventuellt Vättern runt, samt på Västkusten, eventuellt
även utefter Skånekusten. Kunde man också få hem i Nyköping och
Norrköping ansågs färden från Stockholm till Östergötlands
kulturbygd och Vättern möjlig med cykel och övernattningspunkter
tillgängliga på lämpliga avstånd. Nu verkar detta glest och våra fordringar
har stigit betydligt.
Den första planen framlades av vår lägerlivsnämnds ordförande
redaktör Nils Horney, som hade ett levande intresse för friluftsliv och
visade stort initiativ för denna rörelse och som var den självskrivne
ordföranden i den vandrarhemsnämnd, sedermera friluftsnämnden, som
tillsattes av styrelsen för att främja vandrarhemssaken. När hr Horney
1940 lämnade styrelsens krets, efterträddes han som ordförande i
nämnden av rektor Benkt Söderborg och jag ber att få betyga dem båda och
deras många nämndkolleger föreningens tacksamhet för alla
oegennyttiga insatser till allmänt väl som nedlagts i detta arbete.
Första årets krafter räckte inte till för Siljansgruppens vandrarhem
och inte heller för Västkuststräckan. Skall jag vara fullständig får jag
väl också redovisa att den ursprungliga vandrarhemsplanen hade
omnämnt en kedja vandrarhem längs Östkusten från Stockholm eller
Norrköping söderut till Ystad, men som sades böra få anstå till ett andra
utbyggnadsskede, vars omfattning skulle bli beroende av första
sommarens erfarenheter.
Utvecklingen kom att gå mycket snabbare än vi tänkt oss. Andra
året medförde inte bara Dalarouten, leder efter östkusten och
Västkusten och flera Västgötahem, tredje året inte bara införlivande av
Gotland, Värmland och Dal samt nedre Norrland med
vandrarhems-rörelsen; man kan säga att redan då blev kartbilden förändrad från
några få linjer med vandrarhemmen uppträdda som kulor till ett nät
där vandrarhemmen är knutarna i maskorna. Detta nät har sedan
under årens lopp gjorts alltmer tätmaskigt. Redan 1935 var antalet
vandrarhem betydligt större än antalet städer i landet. Följande år
gick utvecklingen vidare mot norr: en led upprättades i kontakt med
313
18. STF U
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
