Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svante Lundgren: Vandring genom tio fjälldalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
står lodrätt hundratals meter opp ur ismassorna vid bergets fot.
Där nere blänker också den av Hamberg omtalade isdämda
sjön: en jättesmaragd infattad i mörkt berg och gråblå glaciäris.
Toppens »karakteristiska snöfläck» är — som vi väntat — en
enorm snödriva i lä för toppkammen mot Ruotesvagge. Den är
den vackraste snödriva jag sett. I profil bildar den en
formfulländad öppen s-kurva. Vid lös snö eller isigt före kan den i
brantaste delen nog vara rätt svår att forcera, men nu är den lagom
hård, och det är bara att kraftigt sparka in pjäxorna och kliva
på. I norr hänger drivan över i stupet; man går på vederbörligt
avstånd från kanten. Men ovanför huvudet sveper snölinjen
oppåt rent farligt brant och går in i rymden. Molnen glider över
kanten. Tittar man en stund på dem, tycker man sig göra en
svindlande resa på någon förtrollad matta.
Bakom oss lyfter Sarektjåkko sina tre toppar högre än alla
andra, och Spikakammens brutna spetslinjer är vilda som ett
rytande. Glaciärerna på massivets nordsluttning är helt
snötäckta och vintriga i sin vithet. Snön tycks denna vinter ha
lagrats i oerhörda massor öster om fjällkammarna, medan de mot
väster exponerade lägena tycks ha blivit rensopade.
Skillnaden i avsmältning på glaciärer i olika lägen är därför särskilt
utpräglad i år. Då vi kom i Alkavagge, såg vi till exempel att
Mikkaglaciären i år var betydligt mera avsmält än vid samma
tid i fjol, något som ju går ganska dåligt ihop med den i övrigt
rikligare snötillgången i sommar.
Åt alla håll blånar Sareks hundraden toppar, som längre bort
suddas ut i solröken: en värld av snö och is och sten men under
mild sommarluft. Här är fjällivets salighet över alla gränser och
allt förnuft. Nu är Lappland sig självt: de öde viddernas, de
jättelika proportionernas soldränkta sommarland. Man har
bara att ge sig utan nåd. Under grå dagar, när dysterheten andas
genom en vattendränkt dal händer del, att man förbannar
denna »kapitulation utan villkor». Men det är ingenting att göra
åt den saken, Lappland är sådant.
Från toppen ser vi långt i norr Kebnekaises toppdriva lysa
som en hägring genom det blåröda diset, medan bergets övriga
konturer utplånats. För vilken gång i ordningen lotsar Labba i
dag ett turistsällskap dit opp?
Härifrån går nu Soltakammen i fem jättelika vågor fram till
Soltatjåkko. Ibland är den en bred landsväg, där vi promenerar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
