Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ullenius: Primitiv fångstkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Primitiv fångstkultur
tjugu meters längd, simmade blåsande omkring över den plats
som nu intages av domkyrkospirorna i Skara. I slättleran
utanför staden ha dessa havsdjurs ben anträffats vid flera tillfällen.
Ingen mänsklig närvaro och verksamhet är hittills spårad till
denna ishavsvik i dess äldre skede. Hur länge de sista
grön-landssälarna simmade omkring i »Storvänern» och vilket slut
de fingo, vet man inte så noga. Men goda förutsättningar finnas
för att de kunna ha utgjort ett byte för ancylustidens söderifrån
kommande fångstmän. Över den landbrygga, som höjde sig ur
Öresund och de danska Bälten, och som under gott och väl ett
par tusen år stängde av Östersjön i sydväst, förvandlande den
till en jättestor sötvattensinsjö kallad Ancylussjön, kom dessa
harpunbärande karlar upp genom landet till Storvänerns
stränder. Därifrån spred de sig uppefter inlandets sjöar och
Ancylus-sjöns infjärdar ända upp till Ångermanland och Jämtland.
Uroxen, vildrenen, älgen, björnen, bävern och hjorten var dessa
mäns mest åtrådda fångstdjur. Men ancylusjägarna var samtidigt
fiskare med bastnät, fiskspjut och benljuster i utrustningen. På
vitt spridda platser i det hundramila fångstlandet har man
funnit deras arbetsdon, glättade nätpinnar på vilka näten suttit
uppträdda och harpuner, allt snidat med stor färdighet ur
hjort- eller älgben.
Se bara på älgbensharpunen, som man 1868 hittade åtta fot
djupt i blåleran under den dalsländska Hästefjordens nuvarande
botten. Vilken flykt i formen, i spetsens sugande böjda
driv-linje, i hullingarnas mothåll, i basändens urtagning för
harpunlinan. Det är en »älgstudsare» så god som någon. I den har
generationers samlade praktiska fångstmannaerfarenhet och
eggande kötthunger präglat varje linje, varje kurva. Tillsammans
med denna harpun fann man en hel redskapsutrustning. Där
fanns sålunda ännu en harpun under tillverkning, en elegant
nätsticka, kluvna krumböjda ben av sångsvan till metkrokar
och mycket annat.
Nu haver man fått mycket, mycket kött, kött, kött.
Nu haver man fått kött, nu haver man fått kött.
I månskenet, som strilar genom gammaltallarnas och
torrfurornas svarta lavskägg, dansar fyra svajiga karlar fram över
hedens ljung. Det är en knäande, saligt snubblande dans.
Knä-andet kommer inte bara av ryggbördornas uppemot hundra kilo
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
