Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Ullenius: Primitiv fångstkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Ullenius
älgkött per man. Så går och rör sig varje skogskarl och fångstman
sedan årtusenden tillbaka. Nej, det står en ros i var brungarvad
kind och örsnibb, som endast den jästa nektarn och en lyckad
jakt planterar. Den löser sången i annars tysta strupar och
dansen i trötta knän och fötter. Nu haver man fått kött! Såg du, de
tog precis bakom bogen. Å tre stycken sen i morse. Å ja som stod
så illa till mellan myrstacken och gran, när han kom,
sextontaggarn. Å så föll han mitt över kallkällan, den tunga fan. Till
botten så han försvann. Men vi gjorde ett rep av vidjor och
vindade upp honom ur källan. Nu haver man fått kött. Tunga
djur, sextontaggarna. Stekar på 50 kilo och bogar på över 30.
Scenen är tidlös. Den kan ha utspelats i Härjedalen 1905 eller
där Växjö stad nu ligger på senhösten år 5341 före Kristus.
Händelseförloppet var detsamma. Endast litet olika grejor.
Lodbössa istället för harpun eller långbåge med flintspetsuddad
träpil, lönnbryggt finkelbrännvin istället för björksavsjäsning.
Ancylusjägarnas boplatser är nästan helt okända för oss. De
har inte varit fasta men dock ganska varaktiga och av
säsongkaraktär. Särskilt då fiskeplatserna på somrarna vid insjöarnas
sötvatten. Men det tunga viltet följdes långa vägar. Fångsten
drevs intensivt, anpassad som den var till skogsdjurens och
fiskslagens naturliga årscykel, tillgång, parnings- och lektider,
olika för varje djurslag.
Mätta med människoålderns mått var skapelsedagarna långa
i den svenska stenålderns genesis. Tidsskiftena bär under de första
årtusendena efter isavsmältningen åtskilligt av den
gammaltestamentliga dramatikens prägel: Berg sjunken, djup stån upp! Landet
sjunker och stiger, sjunker och stiger igen i en av den
smältande och kalvande jätteiskapseln vållad, långsamt efterverkande
rytmik. Ancylussjön tömmes i en vattenfallskatastrof ut i havet
genom norra Västergötland. Södra Östersjöns och Öresunds
tallskogar och myrar sjunker 30 till 40 meter under havsytan,
och genom breda sund strömmar atlantvattnet in i Östersjön,
som förvandlas till en salt Västerhavsvik, Litorinahavet.
Storvänerns gamla havsvik försvinner genom landhöjning och ur
Östersjöns saltvatten stiger oändligt sakta mälarlandskapens och
ytterkusternas land, skärgårdssverige.
Högt upp mot bergen når detta salta hav. Det täcker halva
Gotland, nio tiondelar av Uppland och södra hälften av Väst-
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
